I augusti agerar Rio värdstad för de XXXI Olympiska Spelen. Rio är en underbar stad och det kommer att bli ett fantastiskt OS i augusti månad.

Vägen till OS

I augusti agerar Rio värdstad för de XXXI Olympiska Spelen. Rio är en underbar stad och det kommer att bli ett fantastiskt OS i augusti månad.

Jag vet av egen erfarenhet vilken fas de aktiva just nu är inne i. Det gäller att få hela planeringen att klaffa, våga tro på det man gör.

Och aldrig tvivla.

Jag har under 2016 varit i Rio två gånger. Mitt första besök var i januari tillsammans med SOK för att rekognosera. Vi fick se alla anläggningar, besöka OS-byn, insupa atmosfären och även träffa ansvariga för respektive idrott. Ett mycket bra initiativ av SOK. Resan innebar att vi kunde åka hem och ge aktiva och deras tränare den information de behövde. Att ha varit på plats gör oss väl förberedda, det ska kännas tryggt när man kommer dit. Just tryggheten är oerhört viktig när man kommer till ett olympiskt spel.

Mitt andra besök i Rio var i samband med World Cup i februari, tävlingen var ett ”testevent” för simhoppningen. Ett ”testevent” är ett genrep av OS-simhoppningen för alla inblandade i organisationen. För de aktiva är det en möjlighet att testa anläggningen, sviktar, trampoliner och utomhusmiljön. Det var också sista chansen för de aktiva att ta en kvotplats till sitt land. Tävlingen flöt på bra, men vädrets makter rår ingen över, det blev vi varse om i Rio. Varje kväll var det regn, åska och blixtar. Många av finalerna fick skjutas upp en timme eller två och en del tävlingar avgjordes i hällregn. Just denna detalj kan komma att vara avgörande vid OS eftersom augusti månad också kan vara nyckfull när det gäller vädret. Det kan störa hoppare och nationer som är vana vid att ha perfekta förutsättningar vid träning och tävling.

Vad innebär det egentligen att göra en OS-satsning? Någon sa ”är du inte villig att lägga ner 100 procent så är någon annan det” – och det stämmer så väl. Har aktiva och tränare kunskap om vad som krävs för att göra en helhjärtad satsning, alltså ALLT vad det innebär?

Du kommer att leva ett annorlunda liv under många år. Det innebär att du inte har fyra veckors semester under sommaren, inte kan fika med dina vänner så ofta, och att du kommer vara hemma de flesta kvällar och helger under året. Du kommer inte att kunna umgås med dina nära och kära så mycket som du vill, men samtidigt är det viktigt att ha med familj och närstående i satsningen. De är otroligt viktiga personer för att satsningen ska falla väl ut.

Att göra en OS-satsning innebär ett liv med hård träning två pass om dagen, fokus på att äta rätt, sova mycket och samtidigt få livspusslet att gå ihop. Man är idrottsman/kvinna 24 timmar om dygnet 365 dagar om året och det rör sig inte bara om ett år, utan om många. Men samtidigt gäller det att ha kul och njuta av resan. Det är för mig en självklarhet – du presterar inte bra om du inte tycker att det känns kul att anta utmaningar.

Att göra en OS-satsning är en fantastisk resa, väl värd alla uppoffringar och all träningstid. Det gäller att tro på sig själv, på det man gör, men samtidigt utvärdera och göra de förändringar/justeringar som är nödvändiga för att nå målet. Man behöver köra på även när det är motigt, samtidigt som det är viktigt att lyfta blicken och ställa sig frågan: ”Det jag gör, leder det dit jag vill?”.

Rom byggdes inte på en dag och man blir inte en idrottare i världsklass om man inte tränar under många år och banar in rätt rörelseskolning, ”the right skills”. Det krävs år, dagar och timmar av hård, bra och kvalitativ rätt träning för att nå sitt mål. Vill du nå OS 2024 eller 2028? Ta reda på vad som krävs för att nå dit! Under resans gång kommer svetten att rinna, tårarna trilla, musklerna att ömma. Du kommer att känna en mental frustration, men det hör till, det är det som ger dig styrka. Du kommer att få bekräftelse på att du är på rätt väg under resans gång och då är tillfredsställelsen och glädjen enorm.

Tillsammans med min tränare, min familj och mina vänner gjorde jag min resa. Utan dem hade jag aldrig nått mina mål. Under resan var det många som kunde ha satt käppar i hjulet, men de lyckades inte, då jag älskade och trodde på det jag gjorde. Tidningar skrev att jag tränade för mycket när jag var 9-10 år och mina föräldrar blev indragna i debatten, men de var så himla kloka. De pratade med mig och de såg att jag tyckte att det var roligt, att jag älskade det jag gjorde. De lät mig fortsätta. Ingen annan frågade någonsin mig om vad jag tyckte utan antog att det inte var bra att träna som jag gjorde. Jag tränade sex dagar i veckan, mitt andra hem var Valhallabadet i Göteborg. Lyssna på barnen, låta dem få göra sina egna val, låt dem göra det de tycker om och stötta dem i deras val.

Det var tur att både min tränare Gunnel Weinås och jag var starka och visste vart vi ville,  annars hade jag kanske inte fått uppleva den fantastiska resa som min satsning på simhoppningen och senare OS-guldet har inneburit. Det är inte bara prestationen i sig utan hela resan som gett mig erfarenheter, styrka, upplevelser och så många fina minnen.

Ulrika Knape-Lindberg
Sportchef/Förbundskapten

Foto: Petrus Iggström & Bildbyrån

×

Kommentering är stängd.