Det tar tre sekunder att utföra ett simhopp. På de tre sekunderna ska allt du tränat på, i alla år, ge utdelning. Vad som händer under ytan – och innan ytan – under dessa sekunder vet Daniella Nero, Nordens främsta kvinnliga svikthoppare.

Under ytan på Nero

Det tar tre sekunder att utföra ett simhopp. På de tre sekunderna ska allt du tränat på, i alla år, ge utdelning. Vad som händer under ytan – och innan ytan – under dessa sekunder vet Daniella Nero, Nordens främsta kvinnliga svikthoppare.

Profil Daniella

Namn: Daniella Sylvia Nero
Ålder: fyller 26 år i mars
Bor: Stockholm tillsammans med pojk­vännen Luca
Gör: läser andra året på läkarlinjen KI och simhoppar
Styrka som idrottare: envis och målinriktad
Största meriter: VM-final 2013, första SM-guldet 2013
Drömhopp att lära sig: Två och en halv volt framåt med hel skruv på en meter. Om jag inte hade satsat på simhopp hade jag: förmodligen hållit på med gympa som jag gjorde när jag var yngre och tyckte mycket om. Annars hade jag säkert hållit på med någon annan idrott. Bästa tävlingstipset: fokusera på dig själv och gör alltid ditt bästa!

År av hängivenhet och förberedelser, månader av puls, svett och tårar i träningshallen. Timmar av nervositet och sedan tre sekunder i tävling. Tre sekunders i full fokus. Huvudet vet exakt hur hoppet ska göras. Kroppen går på autopilot. På tre sekunder realiseras det där simhoppet som noga programmerats in i minsta detalj. Det är också de tre sekunderna som har fått Daniella Nero att lägga upp till 15 timmar om dagen de senaste 19 åren på sin idrott.

Vi befinner oss på Eriksdalsbadet där landslaget i simhopp har samlats för en helg fylld av träning och tävling. Tiotalet hoppare är redan igång med dagens fyspass. Två och två drillar de varandra i parövningar, pushar och peppar när polaren tappar ork. Vid sidan av träningen sitter Daniella Nero och tittar på. Den regerande nordiska mästarinnan avstår dagens fyspass för att vila upp sig inför avresa till Eindhoven och årets första internationella tävling.
– Förra året vid den här tiden låg jag utslagen i influensa i tre veckor och har under veckan känt mig lite sliten, så jag riskerar ingen sjukdom nu inför tävlingen, säger Daniella.

2015 års tävlingssäsong har startat och för Daniella gäller det att prestera tillräckligt bra för att klara kvalpoängen till EM och VM i sommar. En kvalgräns hon redan lyckats bräcka under helgens landslagssamling.
– Jag klarade kvalgränsen på tre meter vilket var jättekul. På en meter gick det inte lika bra, jag hade inte riktigt huvud och kropp på samma ställe. Jag är inte orolig för formen eftersom träningen har gått bra, mitt huvud ville mer än kroppen idag bara, konstaterar Daniella.

Hur viktig är den mentala styrkan i simhopp egentligen?
– För mig är den viktig. Det kan vara rätt tufft att tävla ibland, för du behöver vara fokuserad under lång tid. Tävlingarna kan vara allt mellan tjugo minuter och tre timmar långa. Samtidigt behöver du befinna dig i ögonblicket, där på svikten, under tävling och inte ha tankarna på vad som hänt innan, berättar hon.

Det verkar hända en hel del under ytan i simhopp. Inte konstigt egentligen, med tanke på kraven som ställs i tävlingssituationen. Det finns inga returer i simhopp. Du har en chans på dig att prestera på topp. Missar du ett hopp i serien kan drömmen om medalj vara förlorad. Det är efter hoppet, under ytan, som urladdningen efter de där viktiga tre sekunderna sker.
– När man klyver vattenytan känner man oftast hur det har gått, berättar Daniella. Ett bra hopp är jätteskönt, man känner liksom hur nervositeten rinner av. Så kommer man upp till vattenytan och får förhoppningsvis bra domarsiffror.

Och efter ett dåligt hopp?
– Känns det inte lika kul, skrattar Daniella. En del hoppare vill inte höra domarpoängen och stannar under vattnet. Jag brukar komma upp ändå eftersom man känner hur hoppet gick, så ofta är det inte någon överraskning vilka domarsiffror man får. Man får tänka att man kan ta igen det på nästa hopp istället.

Vad händer i huvudet under ett hopp, från dess att du står på svikten till dess att du befinner dig under ytan?
– Jag är ofta väldigt nervös och skakig i kroppen innan hoppet men brukar hantera det genom att tänka på mina ”triggerord”. Först innan jag går upp på svikten och sedan en gång till när jag väl står på svikten och ska göra mitt hopp. Det kan vara ord som; ”håll upp huvudet, tight pik, rakt ned”. Under träning har jag försökt automatisera vad kroppen ska göra när jag tänker de orden. När man väl är i luften hinner man inte vara nervös, då handlar det bara om att göra de rörelser jag ska på bästa möjliga sätt.

Är du medveten om vad som sker runt omkring?
– Både och. Inte under själva hoppet kanske, men innan. Det är alltid kul när det är mycket publik och man hör att de hejar, då kan man få lite extra energi, men när domaren visslar blir det knäpptyst och då är det bara jag och svikten. Då vet jag att alla tittar, att domarna fokuserar på mig och att det är min tid på svikten. Det känns skönt på ett sätt för jag vill ju tävla, jag har tränat för allt det här och det är min chans att visa vad jag kan. Det blir som en positiv nervositet, förklarar Daniella och skrattar.

Sedan ett år tillbaka har Daniella kombinerat sin elitsatsning på simhoppningen med läkarstudier vid Karolinska Institutet i Stockholm. Framtidsdrömmen är att få jobba som idrottsläkare, gärna med uppdrag inom simning eller simhopp. Just nu fokuserar hon dock på livet som elitaktiv, en inte alltid så glamoröst vardag.
– Jag går i skolan mellan nio och tre, sedan tränar jag på eftermiddagen, åker hem, lagar middag tillsammans med pojkvännen och går och lägger mig. Ibland blir det en del morgonträningar innan skolan också. Det är inte så spännande, men det är det här jag vill till 100 procent och då bestämmer jag mig för att ge allt. Jag älskar simhoppningen och jag gillar studierna så det känns bra, berättar Daniella.

Så det funkar att kombinera studier med en elitsatsning?
– Det går faktiskt bättre än vad jag trodde. Bara man planerar och har lite disciplin så går det. Jag har till exempel blivit mycket mer effektiv på träningen, eftersom jag inte kan köra flera pass per dag, så blir jag mer fokuserad på vad jag ska göra när jag väl är där.
Än har Daniella inga tankar på att lägga baddräkten på hyllan. Om kombinationen studier och elitidrott fungerar lika bra som i nuläget tänker hon fortsätta sin elitsatsning i tre, fyra år till. För henne är tanken på den där enda chansen att prestera så bra som möjligt under tävling alltjämt lockande. De där perfekta tre sekunderna är gnistan som startar elden.

Du har redan uppfyllt några av dina drömmar, att ta finalplatser vid EM och VM. Vad siktar du på nu?
– Jag vill kunna nå en final vid EM och VM igen och lyckas placera mig på de tävlingarna. Jag vill inte luta mig tillbaka och känna att ”det har jag redan gjort”, jag vill kämpa vidare för att lyckas uppnå det igen. När jag tittar tillbaka på min karriär vill jag känna att jag har presterat mer i större sammanhang. Då kan jag luta mig tillbaka.

×

Kommentering är stängd.