Det är för enkelt att bara skylla på hårda kvaltider. Hur ser planen ut för att nå kvaltiderna?

Tränar(o)möjligheter

Det är för enkelt att bara skylla på hårda kvaltider. Hur ser planen ut för att nå kvaltiderna?

Inom simningen har vi förmånen att ha anställda tränare i mycket större omfattning än i många andra idrotter. Det är förstås en fantastisk möjlighet och en stor styrka för simningen gentemot andra idrotter, som många gånger tittar lite avundsjukt på oss. Men ur ett utvecklingsperspektiv kan det även bli till en svaghet då idealiteten försvinner. Den totala hängivenheten, som tränare ofta begär från aktiva, riskerar att minska då engagemanget inte är det primära incitamentet till arbetet. Semester, som förstås är mycket viktigt ur en återhämtningsas- pekt, och normala arbetstider får kanske i alltför stor utsträckning styra verksamheterna och möj- ligheterna till fulländad utveckling begränsas då. Ibland ser jag ett betydligt större engagemang hos mer eller mindre ideella tränare än hos anställda. Det kan vara en fara om simningen ska uppnå sin maximala utvecklingspotential.

Möjligheten att ha anställda tränare på kanten möjliggörs i mångt och mycket av den bas av barn som finns i de flesta simverksamheter. Simkunnig- heten, som är en rättighet för alla barn, blir i andra en änden inkomstkälla för ett antal tränare. Det är bra. Frågan är dock om resurserna optimeras. Av någon anledning ger det mycket högre status att träna elitsimmare än att producera kommande elitsimmare. Det är inte bra. Konsekvensen av det är att ett tufft jobb som ungdomstränare med de sämsta arbetstiderna, tidiga morgnar, mycket och långa helger samt sena kväller inte premieras lika bra som en elittränartjänst eller för den delen en A-gruppstjänst utan elit. Risken blir att vi får tränare som inte satsar på att vara ungdomstränare och skaffar sig yrkeserfarenhet på dessa nivåer. Ett grundläggande fel blir när vi redan från början sät- ter likhetstecken mellan ungdomstränare och ung ”ny” tränare.

Misstaget sker under lönesättningen, ju äldre och bättre simmare man tränar, desto högre lön. Detta många gånger utan hänsyn taget till egentlig kompetens, yrkeserfarenhet eller utbild- ningsnivå. Jag är övertygad om att svensk simning skulle gynnas av att fler föreningar satsar mer av sina resurser på välutbildade tränares engagemang på barn- och ungdomsnivå. Det går ändå att bli förbundskapten för det svenska simlandslaget! Blir det inte rätt i de yngre åldrarna är sannolikheten att kunna korrigera senare ganska små. Med detta inte sagt att det är en stor utmaning att vidareutveckla en simmare.

Under mars och april har det varit kvalperiod till flera av sommarens internationella mästerskap. 14 simmare har EM-kvalat under kvalperiod 1. I samband med SM/JSM i Borås kommer truppen att kompletteras med ytterligare simmare som uppnått någon kvaltid eller eventuella lagkappssimmare. Till EJM i Dordrecht i juli har en trupp på 14 simmare tagits ut. Det som dock är en aning oroväckande är att endast fem simmare klarade någon av de uppsatta kvaltiderna individuellt, vilket ska jämföras med åtta simmare 2012 och sju stycken 2013. Även om denna sänkning kan bero på variationer i ålder- klasserna bör det ses som en varningssignal vilket förstås kräver reflektion från både Simförbundet och klubbar. Det är för enkelt att bara skylla på hårda kvaltider. Hur ser planen ut för att nå kvaltiderna? När börjar satsningen, i augusti året innan eller i december/januari?

I augusti arrangeras den andra upplagan av Youth Olympic Games, denna gång i Nanjing. Sex simmare har tagits ut. Sverige hade tilldelats åtta platser, fyra pojkar och fyra flickor. Tyvärr innebar det att en av de fem svenska tjejerna som simmat under vår uppsatta kvaltid inte får åka. Men möjlig- heterna att kvala in till EM i Berlin finns kvar och jag
blir inte det minsta förvånad om Agnes Wiiand står bakom startpallen i Berlin. Två killar fick ett wild card till YOG trots att de var lite över sina respektive kval- tider. Varför då? Jo, för att både Isak Eliasson och Petter Fredriksson, med rätt inställning och match- ning, kommer vara viktiga för den svenska truppen i Tokyo 2020. YOG utgör en del av deras resa dit!
Under våren har de första simtränarkurserna på licensnivå arrangerats. I mars ”Simningens kravanalys” och i maj ”Styrke- och landträning för simmare”, ett junior- och seniorspår och ett barn- och ungdomsspår. Uppslutningen har varit grym, 35 tränare i mars och över 50 tränare i maj. Utbildnings- intresse finns – fortsätt så! Samtidigt som vi höjer ribban på våra interna utbildningar vill jag fortsätta att flagga för den parallella simtränarutbildningen vid Malmö Högskola. Jag hoppas att tränarkonferensen 29-31 augusti, som vi arrangerar i samarbete med simtränarföreningen, får en lika stor uppslutning. Konferensen vänder sig till alla tränare inom simning och kommer ha olika inriktningar.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att tänka till- baka på OS i Sochi och skidlandslagets fantastiska framgångar. Det gav mersmak även för oss. Vad kan vi lära från skidorna gällande förberedelser och långsiktigt arbetssätt? Charlotte Kallas fantastiska avslutning i stafetten. Vilken rysare och vilket kyla hon hade. Vilka svensk simmare blir det som gör en ”Kalla” i Rio?

Text: Henrik Forsberg – Sportchef Simförbundet
Foto: Petrus Iggström

×

Kommentering är stängd.