Ett liv inom simningen – EM, VM och OS som aktiv och senare även som ledare. Nu kliver Sven von Holst av från ordförandeposten – detta är en tillbakablick på Svens liv inom simidrotten. Och på allt han varit med och påverkat!

Sven von Holst

Ett liv inom simningen – EM, VM och OS som aktiv och senare även som ledare. Nu kliver Sven von Holst av från ordförandeposten – detta är en tillbakablick på Svens liv inom simidrotten. Och på allt han varit med och påverkat!

”…jag blev bra på att voltvända och var på den tiden den enda som använde det på tävling.”

Jag såg en lagkapp på TV år 1962, när Sverige vann. Det var startskottet, den hösten började jag min mer regelbundna träning.
Sven von Holst kliver av som ordförande i Svenska Simförbundet under 2014. Officiellt klev han av redan 2013, men det ska lämnas på rätt möte. Ett möte där Sven dansade på bordet, men det återkommer vi till. För samma Sven som nu slutar i Svenska Simförbundet har ett långt och rikt liv inom simidrotten. Både som aktiv och som ledare.
Sven von Holst är uppväxt i Djursholm, vid en liten sjö där det varje onsdag tävlades i Chokladsimmet. Här grundades intresset för simning:
– Jag tränande under spartanska förhållanden, i en 12,5 meters bassäng. Så jag blev bra på att voltvända och var på den tiden den enda som använde det på tävling. På den tiden var man tvungen att ha handen i först, men det hade jag ju, berättar Sven och fortsätter:
– Men visst hängde funktionärerna lite extra vid min bana för att kolla så det gick rätt till.
Sven var från början en lovande bröstsimmare, men stukade foten illa och fick problem med att vinkla ut den. På den vägen blev han intresserad av andra simsätt.
– Vi simmade ju utomhus hemma i Djursholm, som sagt, men under gymnasiet tog vi oss varje dag in till Stockholm för minst ett pass.
Genombrottet kom på en ungdomslandskamp, på våren 1963 i Gävle, mot Östtyskland. Sven var den enda som voltvände även här, vilket hjälpte honom att vinna 400 meter frisim. Sedan blev det guld på Sum-Sim och JSM och 1965 debuterade han i seniorlandslaget.
Detta var tider då SVT direktsände allt, så Svens prestationer kablades ut vitt och brett.
Året efter, 1966, åkte Sven till EM, men hamnade precis utanför finalen. Det blev EM-simning även 1973 och VM 1975, men innan dess hann Sven med ett OS: 1968 i Mexiko City. Det blev dock inte alls som han tänkt sig – sänkt av magsjuka gjorde han inte några större avtryck i resultatlistan. Och just det uttrycket använder Sven ofta om sin egen aktiva karriär. Det skulle dock komma att ändras när han klev in i ledarrollen.
– Jag blev tillfrågad om jag ville vara lagkapten först och sedan ledare för landslaget vid EM i Jönköping år 1977. På den tiden var det en hobbysyssla, vi hade jobb vid sidan om. Samtidigt var det en stor ära, jag var bara 28 år och fick vara med och leda ett fantastiskt landslag. Jag tror själv att jag gjorde större nytta vid sidan om bassängen än i den, faktiskt.
Det var flera saker som var annorlunda mot idag. En simmare tränade hårt, visst, men någon regelbunden landträning existerade inte. Det tävlades ofta, men sommarens mästerskap var årets stora mål. Idag är det mästerskap och viktiga internationella tävlingar året om. Samtidigt sattes en ny standard när Sven von Holst tog över landslaget. Nya uttagningsprinciper infördes, tuffare krav, och de två första i varje gren fick en EM-biljett.
– EM i Jönköping var ju på hemmaplan med ett i stort sett nytt landslag och lyckades vi ta fyra medaljer, nå 20 finalplatser och slå 25 svenska rekord. Pär Arvidsson tog två individuella EM-medaljer – detta var hans genombrott i internationella sammanhang.
Senare, vid OS i Moskva 1980, blev det ännu bättre för svensk del. Bengt Baron vann sensationellt 100 ryggsim och Pär Arvidsson tog guld på 100 fjäril. Dessutom tog Pelle Holmertz silver och Per Johansson brons på 100 frisim, och damerna simmade sensationellt hem ett OS-silver på 4×100 frisim.
1984 avlutade Sven sin tid som kapten för simlandslaget, men fortsatte att jobba för Sveriges Olympiska Kommitté. När han 2003 blev vald till ordförande för Svenska Simförbundet var det första styrelsemötet i Sundsvall.
– Och nu lämnar jag över, år 2014, även det i Sundsvall. Så man kan säga att nu är cirkeln sluten.
Det ryktas även att du dansade på bordet vid senaste mötet, vad har du för kommentarer på det?
– Jo, det stämmer. På årsmötet blev det en fantastisk stämning och ett riktigt bra tryck. Alla dansade och jag valde att dansa på bordet, spontant. Och det ryktet verkar ha spridit sig, men bordet höll och inga glas gick sönder. Jag tyckte jag kunde bjuda på det!

Text: Tomas Borgå
Foto: Bildbyrån

×

Kommentering är stängd.