I soliga Spanien hittar Aqua en utmaning utöver det vanliga. Vi hänger med delar av det svenska simlandslaget på höghöjdsläger, snackar med Michelle Coleman och Axel Pettersson och andas tunn luft i flera veckor. Och allt är jobbigt!

På högre mark

I soliga Spanien hittar Aqua en utmaning utöver det vanliga. Vi hänger med delar av det svenska simlandslaget på höghöjdsläger, snackar med Michelle Coleman och Axel Pettersson och andas tunn luft i flera veckor. Och allt är jobbigt!

Sierra Nevada i korthet

Placering: I södra Spanien, 3 mil från Granada och 17 mil från Malaga.
Högsta punkt: Mulhacén 3482 m ö.h.
Mest känd för: Sin skidort, snösäkert mellan december – maj
Kuriosa: Ingemar Stenmark avgjorde världscupen här 1977 när han vann storslalomen före Klaus Heidegger.

Det är i Spanien det svenska simlandslaget växlar upp. Landet som främst innebär sol, bad och fotboll för övriga turister innebär något helt annat för svenska simeliten. Med en bassäng 2320 meter över havet är Sierra Nevada High Altitude Training Centre en av Europas ledande träningsanläggningar för träning på hög höjd. Här vistas simlandslaget under tre veckor och kör i snitt tre träningspass om dagen.

Solen lyser in genom stora fönster i simhallen där två av landslagets talanger sitter. Axel Pettersson, som efter många framgångsrika år som junior nu har tagit klivet till seniorklassen. Han är med för första gången medan Michelle Coleman, som i vintras tog EM-brons på 50 meter rygg, har fått känna på hårdträning i tunn luft förut.

De har varit på höghöjdslägret i nästan två veckor och är överrens om att noggranna förberedelserna inför resan är A och O.
Hur har ni förberett er för lägret hemma?
– Vi har kört mycket aerob träning, alltså mycket kondition, för att bygga upp en bra bas inför lägret, berättar Michelle. Hon har varit med i Sierra Nevada tidigare och visste vad som väntade. Landslagskollegan Axel hade egentligen ingen aning om vad den tunna luften skulle innebära för påfrestningar, men han har lyssnat på de äldre simmarna och försökt förbereda sig så gott som möjligt.

Vad händer när man kommer upp på berget?
– Allt blir mycket tyngre, skrattar Michelle. Bara trapporna till matsalen känns som ett maratonlopp och pulsen är konstant lite högre. En vanlig promenad blir som ett träningspass.

Axel håller med:
– Pulsen går upp utan någon egentlig ansträngning, det känns verkligen. Under simningen märks det ännu mer, eftersom simning i sig är en syrefattig sport. Allt blir jobbigare även där.

De första fem dagarna får simmarna anpassa sig efter den höga höjden. Lättare träning, promenader, låta kroppen successivt ta in miljön och anpassa sig. Enligt Michelle blir kroppen dock aldrig helt anpassad – sedan börjar ju hårdträningen.
– Man är trött i början av den höga höjden, nu är man trött för att man har tränat hårt, berättar Michelle.

Axel är av samma åsikt:
– Man känner sig aldrig riktigt pigg, faktiskt, säger han.
Känner ni någon skillnad under själva simningen?
– De första dagarna kunde man knappt skjuta ut från väggen utan att pulsen gick upp. Det är Michelle som tar till orda först igen.
– Nu, under simpassen, kan jag hålla en högre fart, men samtidigt känns det, jämfört med hemma, som man tagit ett steg tillbaka, i allt, fortsätter hon.
– Ja verkligen. Denna vecka har andningen blivit lättare jämfört med förra veckan, men jag ligger också långt ifrån mina tider hemma, fyller Axel i.

Hur stor skillnad är det, alltså hur mycket sämre i tid ligger ni per hundring ungefär?
– Hemma kan jag utan några större problem klämma till med en hundring på 1:02-1:04, medan här är det max. Samtidigt är alla olika när det kommer till anpassning och återhämtning, säger Michelle.

För Axel tog det tid. Hans bästa tider på hundra meter var 1:01, då låg han på sitt absoluta max. I hemmabassängen är den tiden vardagsmat, något Axel kan leverera när som helst, lätt.
– Pulsen går upp, du blir tröttare och mjölksyran kommer snabbare, berättar Axel.

Återhämtningen här tar längre tid, hur hanterar ni det?
– Vi gör så gott vi kan, du blir extremt sliten, du bryter ner kroppen. Men det är något vi måste acceptera, säger Michelle.
– Men när du först kommer hit är det svårt att hantera. Man tänker ”varför är jag så dålig, varför är jag så långsam?” Det är tungt, tillägger hon.

Både Michelle och Axel är överens om att en vilodag här inte ger samma återhämtning som hemmavid.
– När vi är lediga försöker jag vila så mycket som möjligt, kanske kolla en serie eller gå en promenad för att få frisk luft. Men trots en vilodag känns det ändå som att en dag inte ger oss någon återhämtning överhuvudtaget, även om kroppen har anpassat sig mer efter att ha varit här några dagar, berättar Axel.
– Men utan den skulle vi vara helt körda, flikar Michelle in. Axel instämmer och skrattar.

Många idrottare åker direkt från höghöjdsläger till tävling, men denna gång åker ni hem och fortsätter er träningssäsong. Vilka fördelar har höghöjdsträning då?
– Jag har gjort det tidigare inför OS, den skillnaden jag märkte var första dagen då jag drog en sprint och inte kände mig trött överhuvudtaget. Men sen så anpassar man sig efter klimatet på tävlingsorten precis som man anpassat sig till klimatet här uppe. Den stora fördelen med att träna på hög höjd är det som skett i kroppen, som bättre syreupptagningsförmåga, säger Michelle.
– Det ger också en bra aerob grundträning inför sommarens långa säsong, tillägger Axel.

Arbetet med att få kroppen att acklimatisera sig till den nya miljön på hög höjd är en process. Michelle har varit på lägret en gång tidigare och ser det både som en fysisk och en mental utmaning.
– För mig är det ganska jobbigt att vara här uppe, det tar lång tid för mig att anpassa mig, det är kämpigt. Jag tar det med lite mer ro den här gången, accepterar vad som händer. Den här typen av träning är jobbig fysiskt men nästan mer påfrestande mentalt. Delvis på grund av att man i princip lever helt isolerat i tre veckor. Om vi har en ledig dag hemma finns möjligheten att leva ett annat liv, gå på bio eller träffa kompisar. Här lever du simning dygnet runt. Samtidigt tampas du hela tiden med att acceptera det som händer, att du inte kan vara på topp hela tiden. Du lär känna dig själv här uppe, ser din simning och simningen i allmänhet på ett nytt sätt, berättar Michelle.

Axel, det är första gången du är här, vad tar du med dig för erfarenheter hem?
– Jag försöker dra lärdom av själva processen, sen ska det så klart bli spännande att se vilken effekt den här träningen har gett när jag kommer hem. Men största utmaningen är som sagt det mentala, isoleringen från det vanliga livet, menar Axel.

För utmaningen är inte bara att träna intensivt på hög höjd under tre veckor, det är också att leva tätt inpå sju andra personer, i princip isolerade från omvärlden. Detta är något som alla deltagare känner av.
– Vi är ett härligt gäng men det är klart att vi går varandra på nerverna. Det blir spänt ibland, men det känns rätt naturligt när vi bor så tätt inpå varandra. Men jag tror inte det tär på våra relationer, det gör ju också att vi kommer närmare varandra, reflekterar Michelle.
– Vi tillbringar ju mer tid med varandra än med våra familjer även i vanliga fall, fortsätter hon och skrattar.

När ni är här på lägret, vad längtar ni efter?
– Mammas mat, utbrister Axel kvickt.
– Fredagsmyset. Sitta i soffan, fixa lite morötter och dipp, vara med familjen, säger Michelle.
– Det vanliga livet. Hemma har du rutiner som du följer vecka in och vecka ut, det finns inte här uppe, fortsätter Axel.
– Sen kan det ha sina fördelar att vara här, jag slipper pendla in till stan, jag får lagad mat direkt. Det underlättar, menar Michelle och

Axel håller med:
– Ja, det gör det möjligt för oss att bara fokusera på simning utan att behöva tänka på alla bitar runt omkring. Samtidigt tror jag att simningen inte heller skulle funka om du inte hade ditt vanliga liv vid sidan om. Du måste ha ett fungerade socialt liv för att behålla motivationen.
– Det finns ju både positivt och negativt, men jag gillar lägermiljön. Jag tycker det har funkat bra nu, vi hade ett läger på Teneriffa och sen tränade vi i hemmamiljö några veckor innan vi åkte upp hit. När du är hemma vill du åka iväg och fokusera och är du iväg vill du hem. På så sätt har man alltid något att se fram emot, summerar Michelle.

Text: Annie Bondefelt
Foto: Anna Hammar

×

Kommentering är stängd.