Hon gick från simmare till tränare. Vidare till simlärare, badvakt, simförälder, funktionär och senare till styrelsearbete. Nu är Ulla Gustavsson ordförande i Svenska Simförbundet, men hennes hjärtefrågor hittas längs vägen som tog henne hit.

Nytänk och bredd

Hon gick från simmare till tränare. Vidare till simlärare, badvakt, simförälder, funktionär och senare till styrelsearbete. Nu är Ulla Gustavsson ordförande i Svenska Simförbundet, men hennes hjärtefrågor hittas längs vägen som tog henne hit.

Ulla Gustavsson kommer från Huskvarna, har bott i Stockholm sedan 1980 och levt i, och strax vid sidan om, simbassängen större delen av livet. År 2012 blev hon invald i Svenska Simförbundets styrelse. Då hade hon varit ordförande i Simklubben Neptun sedan 2009. Hon var också styrelseledamot i SES, Föreningen Svensk Elit Simning.
– Min dotter simmade i Neptun och som förälder ställde jag upp som bland annat funktionär. Jag var nog inte särskilt aktiv, men trots det så valdes jag in som ordförande i Neptun. Det var ett tufft jobb, men jag tillsammans med styrelsen och personalen fick det att fungera, berättar Ulla. Neptun blev årets bästa simklubb 2013, något som kändes som ett kvitto för alla arbetstimmar.

Vad innebär det att vara ordförande i Svenska Simförbundet?
– Många möten, e-post, samtal och mycket nytt att sätta mig in i. Det är klart att jag är medveten om att jag nu är en företrädare för svensk simidrott både nationellt och internationellt, vilket jag naturligtvis är mycket hedrad och stolt över att få vara, säger Ulla allvarligt.

EM i Berlin var ditt första stora internationella uppdrag. Hur var det?
– Det var många som jag skulle träffa och många som jag inte kände sedan tidigare. Jag ville väl helst hänga med vårt team; tränare, simmare, simhoppare, konstsimmare med flera. I min roll som ordförande innebär ett EM mycket representation och kontakter med sponsorer, representanter från andra länder och internationella förbund. För att sammanfatta mitt första EM: det var riktigt roligt, på alla sätt!

Ulla skrattar. Det gör hon ofta när hon berättar något. Vi sitter på en uteservering några kvarter från Ullas arbetsplats Regeringskansliet, där Ulla är departementsråd. Ulla är jurist och utbildad domare. Nu ser en vanlig dag ut ungefär så här: hon cyklar till jobbet på morgonen, tar sig från kontoret på cykel för att ha ett lunchmöte – likt det vi har just nu – tillbaka till kontoret och, efter det jobbet, vidare till ett styrelsemöte på Söder. Då får hon in allt, då hinner hon med. Allt handlar om att ha någorlunda koll och ordning och reda. Och, som Ulla säger, det är ”typ samma jobb fast på olika ställen och för olika ändamål”. Det blir många kvällar och helger som fylls av arbete för simidrotten.

Ulla började simträna tidigt, i Huskvarna Sim- och Livräddningssällskap. Där fanns det bara en 12,5 meter lång bassäng, men några dagar i veckan var det träning i Jönköpings 25:a och på sommaren i 50:an på Rosenlundsbadet eller Brunnstorpsbadet.
– Det är klart det var mycket med simningen och mina föräldrar ställde också upp och hjälpte till med bilskjuts till träning och till tävlingar, eller så fick jag väl cykla. Det är klart att min simning ställde krav på att mina föräldrar ställde upp. Det blev även min väg in i det jag gör nu.

Vad menar du?
– Jag gick från aktiv simmare till tränare relativt tidigt. Jag arbetade också för kommunen som simlärare och badvakt. Senare i livet var jag själv förälder till en simmare, till min dotter Frida. Då började det om med simningen för min del. Och mitt engagemang som förälder har sedan tagit mig till styrelsejobb och ordförandeposten.

Tanken var inte att engagera sig mer än vad som var nödvändigt som förälder. Bara så, inget mer. Med Ullas egna ord: ”det sprack”. Samtidigt har hon, som förälder till en simmare, ett mycket viktigt tillägg:
– Jag vet att barnens simidrottande kräver mycket av föräldrarna, så därför är det viktigt att de känner att det är givande även för dem, säger hon bestämt. Alla måste tycka att det är kul!

När Ulla satt med i styrelsen för Svensk Elit Simning, SES, var hon med och arbetade fram förslaget till det som vi i dag känner som NEC. Där handlar det om en elitsatsning, ny och oprövad i Sverige, men så här långt en framgångssaga. Hennes syn på sitt ordförandeskap är dock en annan.
– Min roll är ordförande, men styrelsen är laget. Det är viktigt att vi trimmar organisationen och jobbar vidare med distriktsutvecklingen. Besluten ska fattas där de hör hemma.
– Sedan är det viktigt att se alla simidrotterna och hjälpa till så att alla som lärt sig simma hittar till ”sin” simidrott och stannar kvar länge i sporten. Alla kan inte och vill inte heller bli elitsimmare, men alla älskar vi väl vatten och simning och vi ska ha kul tillsammans på den nivå vi vill.  Att inte bara se eliten utan också bredden är en hjärtefråga för mig.

Text: Tomas Borgå
Foto: Petrus Iggström

×

Kommentering är stängd.