”Jag kommer aldrig nå min fulla potential som simmare”

Magdalena Kuras

”Jag kommer aldrig nå min fulla potential som simmare”

En vanlig dag

06:30 Väckarklockan ringer
08:30–09:30 Simning
10:00–17:00 På skolan
17:30–18:30 Gym (endast måndag)
19:15–21:15 Simning

Det är lördag: en vanlig simmare hade sannolikt legat i soffan och kollat tråkig eftermiddags-TV. Magdalena Kuras däremot sitter i universitetsbiblioteket och nöter biomedicinsk teori. Inte nog med att hon är landslagssimmare – hon pluggar på heltid med sikte på att bli biomedicinare.
– Min tränare sa att jag aldrig kommer nå min fulla potential som simmare om jag vill studera. Men min hjärna behöver mycket stimulans, annars mår jag inte bra, säger Magdalena Kuras.
Varje möjlig lucka i träningsschemat tillbringas med näsan i en kursbok. Det sociala livet offras: helgerna tillbringas på biblioteket, ett biobesök kräver planering en månad i förväg och en långlunch med kompisarna finns det inte tid för. En annan nackdel är att hon alltid, alltid är trött. Hjärnan får nöja sig med att vila på natten.
– Jag älskar verkligen livet jag lever, men befinner mig på den där gränsen av vad en människa klarar av. Klasskamraterna frågar hur jag orkar. Jag märker att de inspireras att träna mer och plugga mer när de förstår att de inte har så jättemycket att göra egentligen, haha.
Men visst funkar det. Hennes tränare har lite överseende under tentaperioderna, om Magdalena är bortrest kan powerpoints från föreläsningar pluggas in i efterhand. Magdalena Kuras tror att heltidsstudier och simsport vore svårare på en utbildning där vassa armbågar krävs, exempelvis juristprogrammet eller läkarlinjen. Istället har hon vid gott mod tagit en kandidatexamen där hon fick mycket fin feedback: ”jag har aldrig haft en student som varit lika produktiv, fokuserad och målinriktad som du”. Magdalena kreddar simsporten för hennes driv, till hösten fortsätter studier med sikte på masterexamen. När elitsimningen är över kommer Magdalena Kuras vara perfekt rustad för det normala livet.
– Genom simningen har jag rest runt i hela världen, men sådant får man ju inte betalt för. Jag vill ha samma levnadsstandard när jag slutar simma, därför behövs en bra utbildning, konstaterar hon.

Text: Josefin Strang
BILD: Bildbyrån

×

Kommentering är stängd.