Josefin Lillhage är en av Sveriges mest meriterade simmare genom tiderna. Snart har sju år gått sedan hon avrundade elitkarriären. Här berättar Josefin om hur beslutet växte fram, vilka knep hon tog med sig till träningsbranschen, samt varför simning gör dig till en bättre kollega och människa.

Livet efter detta

Josefin Lillhage är en av Sveriges mest meriterade simmare genom tiderna. Snart har sju år gått sedan hon avrundade elitkarriären. Här berättar Josefin om hur beslutet växte fram, vilka knep hon tog med sig till träningsbranschen, samt varför simning gör dig till en bättre kollega och människa.

I BACKSPEGELN (I URVAL)

1980 – Föds i Askim, Göteborg.
1995 – Blir del av seniorlandslaget.
1996 – Gör OS-debut i Atlanta.
1997 – Tar första mästerskapsmedaljerna.
2000 – Deltar i OS i Sydney.
2001 – Mental träning blir snart nyckeln till förbättring.
2002 – Efter OS stod utvecklingen still, nu vänder det.
2004 – Blir åtta på 200 fritt på OS i Aten.
2004 – Individuellt VM-guld, 200 fritt i kortbana.
2005 – EM-guld och Europarekord på 200 fritt i kortbana.
2007 – Simmar snabbaste loppet någonsin på EM, tar guld.
2008 – Elfte plats på 100 meter fritt på OS i Peking.
2010 – Lägger ner elitkarriären, blir PT istället.
2016 – Mammaledig för andra gången.
2017 – Aktuell i Mästarnas mästare i SVT.

Få simidrottare har samma imponerande meritlista. Josefin Lillhage ingick i landslaget under 15 år och hann kamma hem 13 individuella samt 30 lagkappsmedaljer i internationella mästerskap. Inte nog med det, hon deltog i fyra olympiska spel. Framför allt har hon utmärkt sig på paraddistansen 200 meter fritt. Josefin Lillhage menar att hon är en produkt av lång och hård träning.

– Jag började träna mycket hårt väldigt tidigt, som 14-åring. Snart låg jag på 15 till 18 pass i veckan varav tre landträningar. Alla pass låg mellan 6000-8000 meter… Peppar peppar har jag aldrig varit skadad, eftersom jag hade bra teknik, läge i vattnet och landträning, säger hon.

I vitrinskåpet blänker det individuella VM-guldet samt EM-guldet allra mest. Under sistnämnda loppet gjorde Josefin Lillhage sitt livs bästa insats på 200 fritt, där handen slog i kaklet efter 1:53:55.

– Känslan att kunna göra en sån snabb tid var definitivt en höjdpunkt! För tio år sedan var det riktigt bra och få låg på dessa tider. Idag har träningen och atleterna utvecklats, se bara på Sarah Sjöströms fantastiska prestationer! Sedan är jag nöjd med att ha hållit en konstant hög nivå: jag ingick i landslaget mellan 15 och 30 års ålder.

Men Josefin Lillhage var faktiskt nära på att ge upp tio år tidigare.

– Jag var 20 år gammal och hade tränat massor under gymnasiet. Jag var nyfiken på vad en tillvaro utanför elitsatsningen skulle innebära, samtidigt som jag hade de segaste åren i karriären. Tur nog så la jag inte av, för efteråt kom de bästa åren.

Efter OS i Peking 2008 började tanken på avrundning mogna till sist: Josefin var less på distansen 200 meter, bytte tränare, satsade på sprintdistanser och trappade ner på träningen. Ändå började motivationen tryta rejält. Trots att hon tidigare varit vass på att plocka fram power så fick Josefin svårt att tagga inför tävling. När väckarklockan ringde hade hon sällan lust att gå ner att simma, ett ifrågasättande som aldrig funnits där tidigare i karriären. Samtidigt utbildade hon sig till personlig tränare och insåg ”det är dags”.

– Det känns ändå skönt att det växte fram hos mig, inte att jag tvingades lägga av på grund av skador eller att jag inte höll måttet. Den sista sommaren var jag fortfarande rankad femma i Europa. Vissa sporter har lyxen att ge en ekonomisk buffert, så du kan luta dig tillbaka några år och lista ut vad du vill göra.

Just därför understryker Josefin vikten av att klura redan nu: vad vill du göra i framtiden? Kan du ta små steg på den banan redan nu, och jobba utöver din satsning på sporten?

– Det är nyttigt att kunna släppa tankarna på simningen. Skarven mellan elit och arbete kändes inte så farlig, eftersom jag visste vad ville göra och hade pluggat de två sista åren.

Vad tyckte du var svårast med att lägga av?

– I simningen är det alltid tydligt vilka mål du har och när mästerskapen infaller. Jag tyckte det var tufft att kunna överföra det till vanliga livet och arbetslivet, att lära sig sätta upp helt andra mål. Sedan kan jag såklart sakna att stå på startpallen och känna mig i väldigt bra form.

Vad var bäst med att sluta elitsimma?

– Att kunna vara spontan, självklart! Jag kände ”oj, finns det så här mycket tid?”. Att kunna ha mer avslappnad inställning till allt, att inte behöva lägga mig tidigt för att träna nästa morgon, utan istället vara uppe två timmar till för att se teve en kväll, såna saker… Jag saknar inte vardagsnötandet med träning, jag blev i största allmänhet en mer, hmm, avslappnad människa, säger Josefin och förklarar:

– Som idrottare hade jag en annan tuffhet, som idrottare har man ett väldigt stort fokus på sig själv och numera går det inte att tänka hundraprocentigt ego längre. Sedan jag blev mamma har jag också blivit lite skörare på något sätt, jag upplever känslor mer.

Vilka personliga kvaliteter har simningen gett dig?

– Vanan att utmana sig själv varje dag. Allt arbete med mental träning har stärkt mig som person och ger nytta i vardagslivet och karriären. Jag är disciplinerad, strukturerad och organiserad, kan jobba efter mål och pressa mig själv i rätt läge, där det verkligen gäller.

Vilka kvaliteter har du kunnat ta med dig från elitsimning till träningsbranschen?

– Kunskapen om mental träning har också varit bra att förmedla som PT. Sedan simning som sakkunskap, såklart. Många lär sig träning genom att titta på YouTube eller läsa tutorials, men det är jättesvårt att omvandla i vattnet. Din kropp är helt annorlunda i vatten, du ligger raklång istället för att vara upprätt som du är vid löpning, hjärtat pumpar på annat sätt, du väger mindre, du ska ta dig framåt på bästa sätt med vatten som motstånd istället för luft…

– Simning är en tuff sport att lära sig, det handlar mycket om känsla och det är den jag kan förmedla. Det är extra roligt att lära någon från början. En av mina klienter hade vägrat delta i simundervisningen i skolan och ville inte anmäla sig till en nybörjargrupp. Hon och jag gjorde allt från grunden: stå vid kanten, gå ner i vattnet, ha ansiktet i vattnet, börja simma… Efter fem, sex träningstillfällen kunde hon crawla 25 meter. Det var fantastiskt!

Du har spelat in Mästarnas mästare som kommer sändas under våren. Vad kommer hända på din front när du är tillbaka från mammaledigheten?

– Jag ska fortsätta ha crawlkurser och personlig träning, jag vill också få in mer 3D-träning i simningen. Många kör skivstång och pinnar, men vad gör vi egentligen i vattnet? Hur gör marklyft och bänkpress dig snabbare i vattnet? Jag vill få in en bredare syn på fysträning.

Text: Josefin Strang
Foto: Bildbyrån

×

Kommentering är stängd.