Krönika: Vägen tillbaka till toppen

”De tre senaste OS:en har vi inte lyckats ta någon medalj överhuvudtaget.”

De Olympiska spelen i London har nyligen avslutats. För svensk simnings del blev det ingen succé. Orsakerna till det är förmodligen av mångfacetterad karaktär och går nog att finna på såväl grupp- som individnivå. Men istället för att spekulera i det lämnar jag det därhän tills dess analys och utvärdering som pågår är genomförd.

Faktum kvarstår dock. Vi har vid de tre senaste OS:en inte lyckats ta någon medalj överhuvudtaget. Vi hade dessutom bara tre finalplatser totalt sett detta OS. Att den trupp som sedan var på plats, med några undantag, inte heller lyckades uppnå sin egen nivå kräver också eftertanke och utvärdering.

Truppen bestod av 12 simmare. En så liten trupp har simningen inte haft sedan 1956 i Melbourne, då endast fem svenska simmare deltog. Det hade förmodligen mer med lång resväg än nivån på de aktiva att göra den gången. Men istället för att skylla på att kraven för OS-deltagande är alldeles för hårda ska man ta sig en funderare över vad som krävs för att kvalificera sig till ett OS.

Hur skall vi vända den negativa trenden? En intressant jämförelse är att Storbritannien 1996 i Atlanta endast tog en guldmedalj och hamnade på 36:e plats i medaljligan, bland annat efter Sverige. De bestämde sig efter det att satsa framåt och gjorde nu i London ett fantastiskt OS, totalt sett.

Svensk simning står för ett vägval. Vill vi vända trenden måste vi göra en kraftsamling på alla håll, inom Svenska Simförbundet, på distrikts- och föreningsnivå och naturligtvis i den dagliga verksamheten på bassängkanten. På alla nivåer, från de yngsta till de äldsta. Vi måste bestämma oss vart vi vill och förstå vad som krävs för att komma dit.

Vi behöver förstärka såväl kvalitativt som kvantitativt, men även resursmässigt. Vi behöver även lägga fokus på rätt saker, där vi arbetar med att utveckla simmarna och träningsmiljöerna runt om i landet.

Ett viktigt steg i denna riktning är starten av Nationellt Elitcentra (NEC) på Eriksdalsbadet i Stockholm, som kommer att erbjudas till de allra bästa i landet. Kompromisslöst, med fokus på internationell toppelit. Men det kommer inte vara tillräckligt. Även lokala föreningsmiljöer behöver stärkas upp, och en tydlig distinktion måste göras mellan de som vill satsa på nationell elit eller internationell elit. Det senare kräver en annan inställning från klubben.

EJM i Antwerpen i somras blev lyckat. Truppen lyckades verkligen på alla plan. Prestationsmässigt slog 14 av 16 simmare personliga rekord, varav 13 på distanser de var uttagna för. Resultatmässigt blev det 4 medaljer fördelat på tre simmare. På Nordiska Ungdomsmästerskapen i Danmark blev det klar svensk seger i nationstävlingen. Med detta i ryggen, tillsammans med de duktiga simmare som ingick i den svenska OS-truppen och alla andra lovande och outvecklade simmare som finns i landet, blickar vi nu framåt. Vi har fyra år på oss att vända OS-trenden. I ett första skede kommer vi satsa bredare. Sommaren 2013 kommer vi att skicka trupper till Nordiska Ungdomsmästerskapen, European Youth Olympic Festival, EJM, JVM, Universiaden och VM. På EM i Berlin 2014 kommer vi satsa på att ha en stor trupp. Med tydliga kvaltider och kvalperioder kan alla i lugn och ro arbeta mot den nivån de har som målsättning. Den samlade energi kan istället för ältande av uttagningar, gnäll på organisationen eller på annat läggas på rätt saker, utveckling av simmare till högre nivåer.

Tillsammans kan vi göra det här riktigt bra!

Henrik Forsberg
Sportchef Simförbundet

Foto: Bildbyrån

×

Kommentering är stängd.