”Min poäng är inte att en simmare så fort utvecklingen planar skall byta förening.”

Krönika: Vad kan bidra till utveckling

”Min poäng är inte att en simmare så fort utvecklingen planar skall byta förening.”

I mitten av september genomförde Simförbundet en tränarkonferens tillsammans med den nystartade simtränarföreningen. En konferens som bjöd på bra föreläsningar, information kring den framtida elitverksamheten, exempel på goda samverkansprojekt, möjligheter med modern sportsteknologi och även en redovisning från OS i London och där tillhörande föreberedelser. I det senare ingick att tränarna gav exempel på olika simmarnas OS-satsningar vilket var mycket uppskattat och lärorikt. Att tränare så öppet delar med sig av sin erfarenhet på det här sättet är glädjande och en förutsättning för att kunna utveckla svensk simning vidare, och bör vara ett stående inslag på alla tränarkonferenser. Den nya simlinjen presenterades också, med efterföljande intressanta diskussioner.

Däremot är det olyckligt att det bara var drygt femtio tränare på plats. Det gäller för svenska tränare att ta tillvara de mötesplatser, där det ges tillfälle att bidra till erfarenhetsutbyte och utveckling inom Svensk simning. Simidrottsforum den 12-14 april 2013 är nästa tillfälle, och då hoppas vi på det dubbla antalet tränare.

Ett område som definitivt kommer bidra till simmarnas utveckling och i sin tur även svensk simnings utveckling är ökade samarbeten. Jag tror inte det minsta på små isolerade öar. Samverkan och samarbeten handlar snarare om att sätta simmaren i fokus och säkerställa att den aktive hela tiden får en stimulerande matchning och en progressivitet i exponering, både avseende innehåll som motstånd på tävlingar och i träning, snarare än om att föreningar skall ”sno” simmare av varandra. Det finns en
rad starka, mindre utvecklingsmiljöer, inom svensk simning som på löpande band tagit fram simmare till ungdoms- och juniorlandslag, ibland hela vägen till seniorlandslaget. Några exempel är Kalmar, Skövde och Sjöbo. I några fall har simmarna gjort föreningsbyten och fått ytterligare hjälp att komma vidare och i några fall har det inte skett och resultatutvecklingen
har istället planat ut. Min poäng är inte att en simmare så fort utvecklingen planar skall byta förening. Poängen är istället att genom olika former av samarbeten, oavsett nivå, säkerställa att utvecklingen INTE planar. Exempel på sådan samverkan
kan vara stora föreningar som stöttar upp mindre föreningar, samarbeten som så småningom, men inte nödvändigtvis, kan leda till ett naturligt föreningsbyte. Men det kan också handla om det naturliga i att träna ihop på olika nivåer, eller att simmare på samma nivå i medelstora föreningar genomför läger tillsammans. Eller varför inte låta ett par jämnstora föreningar ha en gemensam elittränare som tar hand om de allra bästa i respektive förening? Det skulle frigöra stora resurser för simmarsverige och samtidigt bidra till utveckling.

Den nybildade tränarföreningen är förhoppningsvis också en pusselbit som kommer att bidra till svensk simnings utveckling. Jag är glad att den är på plats. Det är en viktig kanal för Simförbundet men förstås även ett forum för kunskapsutbyte och – förstärkning. Rimligen borde det också öka gemenskapen tränare emellan. Nu hoppas jag att så många tränare som möjligt blir medlemmar, från alla nivåer, och engagerar sig i olika frågor och tillsätter en stark och kompetent styrelse. Men jag hoppas
också att tränarföreningen ser vikten av att inte bara jobba med elitfrågor utan att de ser till helheten.

Nu blickar vi framåt mot ett spännande VM i Istanbul. Världscupstävlingarna tillsammans med SM utgör möjliga tävlingar att kvalificera sig på. Genom kvaltider har uttagningsförfarandet blivit tydligt. Gissningsvis kommer det bli en svensk trupp på runt 15 simmare. Svenska resultat på världscupstävlingarna, både av lite yngre simmare som Johannes Skagius, Louise Hansson, Michelle Coleman och Céline Bertrand men även av äldre etablerade som Jennie Johansson, Therese Alshammar och Rebecca Ejdervik,
indikerar att det kan bli fart på SM i Helsingborg. Därefter håller vi tummarna för ett bra avslut på simmaråret med fina svenska simningar i Istanbul och tar därifrån avstamp mot VM, Barcelona 2013, EM i Berlin 2014 och så småningom OS i Rio 2016.

Text: Henrik Forsberg – Sportchef Simförbundet
Foto: Bildbyrån

×

Kommentering är stängd.