Rubriken kan verka en aning paradoxal efter de fantastiska framgångarna vid EM i Berlin, som uteslutande kom på damsidan.

Killarna åter på uppgång men var finns tjejerna?

Rubriken kan verka en aning paradoxal efter de fantastiska framgångarna vid EM i Berlin, som uteslutande kom på damsidan.

Sarah var fenomenal, Michelle tog definitivt klivet in i världseliten och Jennie bibehåller sin position nu, med betydligt starkare simningar än någonsin. Detta tillsammans med tre mycket underhållande och spännande lagkappslag gjorde EM till en minnesvärd vecka.

Vid EJM i Dordrecht tog Sophie Hansson en fin bronspeng på 50 bröstsim. Detta följde hon sedan upp med en lika fin femteplats på distansen vid Youth Olympic Games i Nanjing. Även Sara Wallberg och Miranda Arvidsson simmade semifinal på EJM och Alba Forés har haft en fin utveckling under vår och sommar. Dessvärre ser det utöver dessa ganska mörkt ut på ungdoms- och juniorsidan, sett ur ett internationellt perspektiv. Vi har inte haft några frisimslag inkvalade till EJM på tjejsidan de senaste två åren. I ett bredare perspektiv har det skett en minskning med 20 procent vad gäller inkvalade tjejer till våra riks- och regionsläger jämfört med för tre åren sedan. Att det är hela 40 procent färre i den yngsta åldersklassen gör inte saken bättre.

Men sommarens EJM och NUM visade också, som flera gånger tidigare, att det finns en stark generation killar på gång i ungdoms- och junioråldrarna. Bilden av att killarna håller högre nivå i ett internationellt perspektiv förstärks också av att det är fler som kvalat in till vårt riksläger (700-finapoäng). Det är en hel del av dessa som kan simma 200-distanser och uppåt, med bra teknik och fart i grunden vilket är en förutsättning oavsett tävlingsdistanser. Det viktiga är nu att vi kan ta hand om dessa och matcha dem mot internationell seniorelit. Vägen är lång. Men killarna är med rätt matchning och coaching beredda att göra jobbet. Väljer de att de kommande 2-3 åren träna mot 200- och 400-distanser, utan att tappa sin naturliga fart, samt ges möjlighet till internationell exponering, både tävling och träning, ja då finns alla möjligheter till ett i framtiden starkt herrlandslag.

Så länge Sarah, Michelle, Jennie, Louise och Therese är aktiva kommer svensk damsimning att hålla världsklass. Men vad händer sen? Låt oss slippa att 2022 sitta och klia oss i huvudet och undra hur vi ska få ihop lagkappslag på damsidan till OS 2024. Jag vill på inget sätt klanka ner på någon. Snarare vill jag belysa och ge en varningens flagg för ett eventuellt framtida scenario. Det är DU som idag tränar simmare i 10-13 års ålder som kan påverka framtiden och göra skillnad. Jobbet börjar idag.

Avslutningsvis, tränarkonferensen i Jönköping blev ett riktigt lyft. Ett rekordstort deltagarantal, åtminstone detta sekel. Ett program med inriktning åt olika ämneshåll och till tränare på alla nivåer lockade också allt från simskolelärare till elittränare. Detta blev en positiv mötesplats ”över gränserna”.  Handikappsimmaren Anders Olsson höll en fullkomligt formidabel avslutning som gav såväl inspiration som eftertanke. Efter Anders föreläsning förefaller väldigt lite vara jobbigt och allt möjligt. Tänk på det, tränare som simmare, när höstmörkret faller på och det kan kännas lite mindre inspirerande än vanligt att ta sig till träningen.

Foto: Bildbyrån

×

Kommentering är stängd.