Hon kryssar kors och tvärs över Skåne för att träna och dito över världen för att tävla. Nu jagar hon hundradelar, Ida Lindborg, trelleborgstjejen som nyligen noterade ett svenskt rekord – och blev förbannad.

Ida Lindborg yngst i simmarfamiljen

Hon kryssar kors och tvärs över Skåne för att träna och dito över världen för att tävla. Nu jagar hon hundradelar, Ida Lindborg, trelleborgstjejen som nyligen noterade ett svenskt rekord – och blev förbannad.

Kort om Ida

Namn: Ida Lindborg
Bor: Trelleborg
Hänger mest i: Malmö
Familj: Mamma, pappa, Eleonor och Nathalie
Favoritsimsätt: Ryggsim

Fredagmyset, chips och tulpaner, hade dragit igång hos de flesta Amsterdamborna när Ida Lindborg i december satte svensk rekord på 50 meter ryggsim. Hon kom i mål, vände sig mot resultattavlan och – blev förbannad! Det bör dock nämnas att detta var en kvaltävling till VM i Kazan och att Ida, rekordet till trots, missade kvaltiden med två hundradelar. Som plåster på såret – lite i alla fall – blev det nya svenska rekordet, 28,62, nedskrivet i historieböckerna.
Ida kommer från en utpräglad simmarfamilj. Systrarna Nathalie (född 1991) och Eleonor (född 1992) har båda haft landslagsuppdrag. Nathalie har representerat Sverige på både EM och VM och Eleonor har gjort landslagsuppdrag på främst juniornivå.
Syskonen har alltid följts åt: samma skola, samma klubb – samma grupp till och med – i Trelleborgs kappsim. Men den utpräglade simmarfamiljen är större än så:
– Mina föräldrar kommer från Malmö och simmade båda i simklubben Ran. Faktum är att de träffades på träningen, har simmat i samma klubb och känt varandra sedan sju års ålder.
Båda föräldrarna slutade simma innan Ida och hennes systrar föddes och enligt Ida var det mest en slump att syskonen började med just simning:
– Det handlade nog mest om att vi skulle lära oss simma, berättar hon. Det var babysim och simskola, och sen fortsatte det bara. Det var ju kul!
Ida skrattar. Det gör hon ofta. Och just orden ”det är kul” alternativt ”det ska vara kul” eller, till och med, ”det måste vara kul” återkommer ofta.
Ida Lindborg fyller 21 i år och har bott i Trelleborg i hela sitt liv. Det var här hennes föräldrar valde att bosätta sig innan hon och systrarna föddes och Ida trivs. Under gymnasiet för några år sedan valde hon att byta klubb till MKK, Malmö Kappsimningsklubb. Det var enklare eftersom skolan låg i Malmö och nu ligger även hennes jobb på Åhlens här.
– Vi simmade i Trelleborg fram till 2010 alla tre. Jag och Nathalie har simmat i samma klubb jämnt och gör det fortfarande medan Eleonor bytte till SK Ran när jag och Nathalie flyttade till MKK.
Ida pendlar från Trelleborg till Malmö. 20 timmar jobb i veckan, både på Åhlens och som simtränare på klubben, nio pass a’ två timmar simning plus en massa land- och styrketräning. ”Det är allt som hinns med”, som Ida uttrycker det.
Ida bor fortfarande hemma och vill göra det ett tag till.
– Det är ganska skönt att komma hem när det står mat på bordet. Flyttar jag måste jag tänka på att städa, laga mat, tvätta och sådana jobbiga saker. Nu slipper jag det och får dessutom låna bilen för att köra till träningen i Malmö.
Och så skrattar hon igen.
– Det finns massor av plats hemma hos mamma och pappa!
Fullt hus blir det dock några gånger per år – både Nathalie och Eleonor simmar numer i USA, närmare bestämt på SMU i Dallas. När det är sommar och jullov kommer de hem och villan blir full av simsnack.
– Vi är nära varandra, så det är mest bara kul när de kommer hem, säger Ida lite tveksamt.
Mest?
– Ja det blir väl lite liv ibland…
Det är på Aq-va-kul, det som hette Simhallsbadet fram till 1988, i Malmö som Ida hänger större delen av sin vakna tid. Simhallen har en intressant historia och har varit stängd i perioder på grund av att rasrisk förekommit. Ida verkar ta just den delen med ro:
– Man får vara beredd på att dyka under vattnet om det händer igen, säger hon och skrattar.
Nu byggs det ett nytt badhus i Malmö, i Hyllie, men frågan är om inte det kommer vara mest för allmänhetens badbehov medan Ida och hennes kompisar får hänga kvar i anrika Aq-va-kul.
Har du funderat på att flytta till Stockholm och NEC?
– Jag har tränat lite på NEC på Eriksdalsbadet, med övriga landslaget, men har inga ambitioner att flytta till Stockholm. Jag trivs bra hemma och i min klubb, det funkar bäst för mig.
Svaret kommer direkt, Ida verkar säker på sin sak. Samtidigt nämner hon att hon nog kommer åka till huvudstaden oftare framöver, mycket då för den sparring som landslagsträningarna innebär.
Det som hägrar nu är dock att ta sig till VM och nästa kvaltävling är 6-8 mars. Tävlingen går i Frankrike, men egentligen är det i slutet av mars, på Danish Open, som det verkligen gäller.
– I Frankrike nu i början av mars kommer jag simma lite frisim och fjäril också, medan jag i Danmark kommer satsa mest på ryggsimmet.
Det kommer fler chanser om det inte skulle gå vägen, kvalperioden håller på ett tag till, men Ida vill klara det så snart som möjligt, så klart.
– Då kan jag fokusera mer bara på den hårda träningen, inte på kvaltävlingarna.
Att missa med en, kan tyckas, obetydlig marginal har hänt henne tidigare. Senaste långbane-VM, 2013 i Barcelona, missade Ida kvaltiden med sex hundradelar. Då kom hon inte med, men hon känner sig starkare nu. På EM i somras, i Berlin, var hon med och tog silver på 4×100 meter medley. Då simmade Ida ryggsimssträckan, första sträckan alltså, men har ingen aning om vilken placering hon kom in på, bara att hon var en knapp tiondel över sitt personbästa.
– Samtidigt, i Berlin, taket var runt! Jag simmade in i linan och hade svårt att hålla rätt kurs på banan, säger Ida och skrattar.
Tävlingsbassängen låg i en byggnad som varit cykelvelodrom tidigare.
Lite korkat, kan tyckas.
– Ja eller hur!
Ida skrattar igen.
– Men det var lika för alla.
Kommer du slå något mer svenskt rekord?
– Jag vill bara simma så snabbt jag kan, jag har aldrig tänkt så mycket på att slå rekord. Samtidigt – jag vill slå mitt eget rekord nu, så jag kommer till VM.
Hur blir det med OS?
– Det är målet, absolut. Där sätter SOK upp vad som krävs för oss för att komma med, inte simförbundet. Det brukar inte bara vara kvaltider som gäller då.
Och sedan kommer det ett OS år 2020 också…
– Det är ju fem år dit! Det är jättelång tid, men så länge jag tycker simningen är kul så håller jag på, säger Ida. Och skrattar.

×

Kommentering är stängd.