Vansbrosimmet är ett av världens största simevenemang. Följ med förstagångssimmaren Adam Stenmans väg genom det kyliga vattnet, från start till mål. Först via hans egna ord om sitt första stora simlopp, sedan genom en intervju.

I huvudet på en förstagångssimmare

Vansbrosimmet är ett av världens största simevenemang. Följ med förstagångssimmaren Adam Stenmans väg genom det kyliga vattnet, från start till mål. Först via hans egna ord om sitt första stora simlopp, sedan genom en intervju.

Det började med en landsvägscykel. I några år har jag gått i tankar på att köpa en fin racercykel då cykling är den enda formen av konditionsträning som är kul. Som inte gör det fruktansvärt jobbigt att andas, som inte ger värk i hela kroppen. Nu, inte ens två år senare, står jag på bryggan i Vansbro för att simma tre kilometer, en sträcka som för några år sedan till och med var för lång för mig att gå. Missförstå mig rätt, jag är inte skadad eller så. Jag är bara lat. Den enda träningen som dög var styrketräning. Det gav tydliga resultat och progressionen var lätt att mäta; vikt på stången. Det är här all min träningsbakgrund finns och styrketräningen är fortfarande en stor del av min träning. Men konditionsträning skydde jag. Förutom cyklingen.

Så hur hamnade jag här? Förberedd för att simma Vansbrosimmet och med förhoppningar på en tid under 50 minuter?

Det började som sagt med en landsvägscykel. Det var våren 2011 när jag äntligen köpte den. Snart insåg jag att sträckor på 10 mil inte var något större problem att köra. Det var en häftig känsla. Kroppen mot elementen, och hela sommaren 2011 cyklade jag. Jag tappade muskler, men det gjorde inget. Cykling var min grej och jag cyklade så ofta jag kunde. Till landstället i Vaxholm. Till vänner i Uppsala. Till Enköping tur och retur, bara för att jag kunde.

Mot slutet av sommaren såg jag en lapp på gymmet: Testa dina krafter – Stockholm Triathlon. Jag tog lappen, föga anade jag vad den skulle göra med mitt liv. Jag tänkte på det några dagar. Sprintdistans: 750 meter simning, 20 kilometer cykling följt av 5 km löpning. Springa 5km klarar jag. Cykla 20km är knappt uppvärmning. Simma då? Jo, jag lärde mig ju frisim när jag var 8 år gammal i Thailand. Klart att jag kan simma frisim 750 meter, inga problem. Trodde jag.

Med facit i hand inser jag att jag inte alls kunde simma då. Visst, ett otränat öga skulle nog säga att det jag gjorde på Stockholm Triathlon var frisim, men 750 meter på 21 minuter talade sitt tydliga språk – jag kunde inte simma. Dessutom var jag utmattad när jag kom upp, detta hade inget med vanlig poolsimning att göra. Vattnet var bara 17 grader och jag hade ingen våtdräkt, bara löpartights, men jag fullföljde och jag var mycket stolt över mig själv. Jag hade klarat det, jag var en triathlet! Jag fick blodad tand och lovade att ”nästa år gör jag klassikern!”. En kompis hade samma ambition och tillsamman anmälde vi oss till Vätternrundan (vi gick in på 9:38) och han anmälde sig till Vansbrosimningen. Jag ville gärna få med min flickvän, som är gammal simmerska, och efter en del övertalning gick det vägen. Vi var anmälda till Vansbrosimningen.

Men jag kunde ju knappt simma. Mina 21 minuter i Stockholm Triathlon, bestående av kallsupar, sick-sacksimmande, flämtande rygg- och frisim om vartannat, talade för ett ganska traumatiskt Vansbrosim. 750 meter är ju bara en fjärdedel! Jag behövde lära mig att simma. Tillbaka till ritbordet, eller för mig, till Google.

Snabbt insåg jag att simning är en tekniksport. Det handlar inte om att nöta distans, likt cykling, utan man måste lära sig jobba med vattnet, inte mot det. Jag läste massor, tittade på filmer, övade tillsammans med min flickvän. Köpte paddlar, fenor, dolme. Gjorde teknikövningar. Långsamt blev jag bättre. Jag var uppe och simmade innan jobbet och vissa dagar under våren blev det ett pass på morgonen och ett till på kvällen. Simningen blev vad cyklingen hade varit, enormt rolig konditionsträning. När jag skriver detta är det bara dagar kvar tills startskottet går. Jag vet inte om jag klarar mitt ganska ambitiösa mål på under 50 minuter. Jag har aldrig simmat tre kilometer i sträck, men jag tror att jag har formen för det. Jag har gjort vad jag har kunnat hittills och jag är nöjd med min träning. Nöjd och mycket förväntansfull. Och jag har en våtdräkt nu.

I skrivande stund är bara en deltagare anmäld till Vansbrosimmet 2013. Men det är å andra sidan hela 319 dagar kvar till start, och det kommer bli fullt. 2012 deltog 14 000 personer i de olika loppen – som numer är sju till antalet. En av de 14 000 var Adam Stenman från Stockholm. Han kom till start, förmodligen som enda deltagare, med ett intyg på att han slapp den obligatoriska badmössan.

– Från början ville jag bli duktig på att simma för att min kompis Per och jag skulle genomföra En svensk Klassiker, berättar Adam. Jag gillade ju redan att träna, simning var en del av klassikern alternativt av ett triathlonlopp, så det var bara att börja simträna.

Målet var att gå under 50 minuter på sträckan, tre kilometer. Adams tid blev 44 minuter och 38 sekunder, och nästa år siktar han på att sänka den ytterligare:

– Under 40 minuter vill jag komma, men jag deltar i Vansbro Triathlon dagen innan, så vi får se hur det går.

Ska du tävla två dagar i rad nästa år i Vansbro?

– Javisst, jag är ju ändå på plats, så varför inte. Det kommer säkert funka, säger Adam och ler.

Vansbro Triathlon innebär 1900 meter simning, 9 mil cykling och 2,1 mil löpning. Och dagen efter tänker Adam alltså att kroppen ska vara redo för tre kilometer simning. Men visst, han har nästan ett år på sig att träna.

– Och just träningen inför ett simlopp är intressant. Jag började med att försöka ta ut mig maximalt under varje träningspass, men det är inte rätt modell. Det handlar mer om att lära sig rätt teknik, så jag började fokusera helt på det istället. Det var alltså huvuddelen av varje pass, och vill du bli rejält trött är det bara att lägga in det som sista moment.

Och till slut, innan vi låter Adam själv berätta om sin väg till startbryggan: hur var det nu med dispensen för att inte använda badmössa?

– Ha ha, ja det är en historia för sig, säger Adam. Jag skickade en bild på mitt hår, när det såg lite extra stort ut, och sa att det är omöjligt att få på mig en mössa.

Det var alltså rent praktiska skäl?

– Jo, absolut. Men sen så krängde jag på mig badmössan i alla fall, faktiskt. Den hade nästan trillat av när jag kom i mål, men jag tror faktiskt den värmde lite under tiden, så det var bra att jag hade den.

 

×

Kommentering är stängd.