Adam Paulsson från Borås har nyligen startat jakten på framtiden tillsammans med NEC i Stockholm. Nyligen hemkommen från DM i Göteborg satte sig den nyblivna stockholmaren ned med Aqua för en pratstund – om världseliten, om utveckling, om syrapass. Och om att lära för framtiden.

Ett nytt kapitel

Adam Paulsson från Borås har nyligen startat jakten på framtiden tillsammans med NEC i Stockholm. Nyligen hemkommen från DM i Göteborg satte sig den nyblivna stockholmaren ned med Aqua för en pratstund – om världseliten, om utveckling, om syrapass. Och om att lära för framtiden.

Profil Adam

Namn: Adam Paulsson
Ålder: 19
Hemmaklubb: SK Elfsborg
Simmar: Jag försöker variera mig men jag är långdistansare och 400 meter frisim är vad jag vill bli bäst på
Förebilder: Det har alltid varit Michael Phelps, men tidigare också Ian Thorpe och Grant Hackett
Gör på fritiden: Kollar serier. Just nu håller jag på med Sons of Anarchy, sen umgås jag med familj, vänner och flickvän och sådant så klart.
Beskriv dig själv med ett par ord: Hmm, öppen person, bryr mig om andra och försöker stötta de som kanske har en dålig dag på träningen. Och så försöker jag vara glad och positiv också!

Platsen är Eriksdalsbadet och Adams träning är över. Andra passet för dagen, nu väntar några timmars vila och återhämtning. Första intrycket av Adam, när vi sätter oss ned, är att han inte säger så mycket. Sedan blir det tydligt: Han är inte den som öppnar munnen utan att veta vad som kan tänkas komma ut. Lugnt och sansat pratar och reflekterar han kring simningen som nu blivit en, om möjligt, ännu större del av hans vardag. Trots att han är ganska ny på NEC ger Adam intrycket av att ha varit med länge. Det är kanske inte så konstigt – redan i tioårsåldern visste att det var simningen han ville satsa på. Det skulle dock dröja ytterligare nio år innan han kunde ägna sig åt det på heltid.

Du är nybakad student, nyinflyttad i Stockholm och precis startat på NEC, hur känns det?
– Det är så klart jätteroligt. Det är detta jag har drömt om, att kunna prova simningen på heltid, ända sedan jag tog beslutet att det var det jag ville hålla på med, berättar Adam.

Att träna på NEC innebär inte att man slutar tävla för sin hemmaklubb. När Aqua träffar Adam är han precis tillbaka från DM i Göteborg. Resultaten har redan börjat visa sig, efter sex veckors träning med NEC: Seger på 1500, seger på 400 och en tredjeplats på 200 meter. Frisim, alltså. Adams simsätt.
– Det känns som om jag aldrig varit så bra som jag är nu, men samtidigt är det en lång väg till världseliten. Jag tar ett år i taget nu och utvärderar eftersom. Målet är så klart att utvecklas hela tiden och just nu känns det som om jag gör det. Jag simmade ganska bra i helgen och persade till och med på vissa distanser, så det känns som om träningen ger resultat även om det bara är sex veckor in i ett nytt kapitel i livet.

Du har mycket kvar att ge?
– Ja verkligen, jag är ju ung liksom, om man säger så, så det är kul, säger Adam och skrattar.
Adam har ett skönt avslappnat sätt att se på framtiden. Han är på det klara med vad han vill uppnå och vad han behöver göra för att ta sig dit. Även om drömmarna är stora så är han avspänd och saklig när han talar om dem.
– Drömmen är att delta vid ett OS och lyckas placera sig så högt som möjligt på 400 meter frisim. Det är väl vad alla vill, att ta sig till OS, men det hade varit onödigt att lägga ned så mycket tid på någonting om jag inte strävade efter ett högt mål.

Vad har du för mål som ligger närmare i tiden?
– Mitt högsta långsiktiga mål just nu är att kvala till VM nästa sommar, på 400 meter frisim. Kortsiktigt är det att slå svenska juniorrekord här på SM i kortbana i mitten av november. Sedan är det ju OS-år snart och då vill jag försöka kvala dit, så det är också ett delmål. Att vara med för att se och lära första gången så att jag förhoppningsvis kan använda mig av det andra gången.
Nystarten med NEC är ett stort steg på vägen mot drömmarna för Adam. Träningen tillsammans med gänget här innebär, precis som flera av de andra nyinkomna vittnar om, en del förändringar i träningsintensitet.
– Hemma gnetade jag mer, då körde jag en del längre pass på kanske 8000 meter och en del kortare. Här på NEC håller en mer jämn nivå på 6000-7000 meter per pass. Intensiteten är däremot mycket högre här eftersom jag har någon att köra mot hela tiden. Ingen i gruppen vill ju få stryk av någon annan, så det blir naturligt att man pushar sig själv bättre här. Det är positivt för mig med tanke på min utveckling.

Vem pushar dig mest?
– Simon (Sjödin) och Mattias (Carlsson) kanske, men alla är vinnarskallar så ingen vill förlora. Det är det som blir sparringen. Man känner att det blir roligare och roligare att träna fastän man blir tröttare och tröttare. Alla hjälper vi varandra.
Adam talar med värme om träningsgruppen på NEC. Det är tydligt att det är en skön stämning på passen. Trots att alla strävar efter liknande individuella drömmar så arbetar men tillsammans för att höja individen.
– Vi tar hand om varandra, vi kallar oss familjen eftersom vi tillbringar kanske fem, sex dagar i veckan tillsammans. Sedan åker vi även på läger och under tävling spenderar vi ännu mer tid tillsammans än man exempelvis gör när man är ute med hemmaklubben. Jag tycker det är viktigt att man i med- och motgång stöttar varandra och håller ihop, så det är kul att det funkar så i gruppen, berättar Adam och tillägger:
– Vi har ju en världsrekordhållare och en världsmästarinna i gruppen, men det gör ingen skillnad, de är bara en i familjen ändå. För min del är det bara kul att träna med de som är bäst i Sverige.
Hur funkar livspusslet när så mycket tid går åt till simningen?
– Jo, men det funkar. Tidigare när jag pluggade har jag väl fått ligga steget före hela tiden, kanske lämnat in läxan en vecka tidigare än de andra eller så, men lärarna och skolan har alltid varit schyssta mot mig, så det har inte varit några problem. Nu pluggar jag inte så då funkar det så klart.

Har du några planer för tiden vid sidan av simningen?
– Jag vill plugga också, så att jag har något att falla tillbaka på efter simningen. Jag har alltid gillat arkitektur så det vore kul att läsa något liknande, det vore coolt, men det är en lång utbildning så jag får se hur långt simningen tar mig först och utvärdera efter det.

Än så länge har simningen tagit Adam till sina två första internationella tävlingar som senior. Först kortbane-EM förra året och nu senast långbane-EM i Berlin, i slutet av augusti. Det är imponerande hur avspänt han reflekterar över en så pass stor del i karriären. Han tar det med ro, berättar att tävlingen har gett honom mycket att ta med sig in i framtiden.
– Det var en rolig tävling även om det inte var lika bra stämning som under kortbane- EM. Sen är det klart att man var lite nervös. Man kände ju att det här är ett steg på vägen mot det stora målet, OS, så jag försökte samla på mig så mycket erfarenheter som möjligt. Jag kollade mycket på vad de bästa gör för att förbereda sig inför lopp och hur dem funkar under tävling, vad jag tycker verkar bra och kanske vad som verkar vara mindre bra. Saker som jag kan ta hänsyn till och kanske använda mig av i framtiden, berättar Adam.

För Adam innebar långbane-EM resultatmässigt ett personligt rekord i 4×200 meter frisim, tillsammans med det första svenska herrlaget på länge, samt en sjundeplats i sitt heat på 400 meter frisim. Det loppet summerar han som både nervöst och lärorikt.
– Jag märkte att jag var nervös eftersom jag satt och tittade på vad alla andra gjorde i callroom. Sen hade jag 400 frisim första dagen och då är det vanligt att man inte riktigt vågar lita på sig själv fullt ut. Även om insimmet känns fantastiskt så är man lite tveksam och vågar inte lita på att man är i sitt livs form. Då går loppet inte riktigt som man tror att det ska.

Hur gick loppet med tanke på hur du ville att det skulle gå?
– Jag gick ut två eller tre sekunder långsammare än vad jag sa till Andrei, som var min coach under EM, att jag skulle göra. Jag kände i slutet att jag hade mycket krafter kvar och när jag kollade upp tiden var den inte riktigt vad jag trodde. Jag blev besviken till en början, men i slutändan kan man bara lära sig av det och ta med sig det till framtiden. Jag simmade på 3:56 och har gjort 3:55, så det var ju nära, men samtidigt vill man ju alltid persa när man är på de stora mästerskapen, menar Adam.

EM är ett avslutat kapitel och framöver väntar en toppningstävling i Amsterdam i december. Sedan är det VM-kval och hela tiden är det träning, träning, träning. Just nu står farter och syrapass på schemat. För Adam är syrapassen kanske inget han längtar efter, men något som gör honom starkare och hungrigare efter den där stora drömmen han har. Att stå på prispallen i ett OS.

Text: Sofia Kuylser
Bild: Petrus Iggström, bildbyrån

×

Kommentering är stängd.