Sju sekunder är inte lång tid, men i ett sprintlopp är det en evighet. På 200 meter bröstsim, däremot, är det en möjlighet. En möjlighet att ta in, att sänka sitt personbästa med. Och det är precis vad Erik Persson siktar på.

Erik Persson

Sju sekunder är inte lång tid, men i ett sprintlopp är det en evighet. På 200 meter bröstsim, däremot, är det en möjlighet. En möjlighet att ta in, att sänka sitt personbästa med. Och det är precis vad Erik Persson siktar på.

Kort om erik

Namn: Erik Persson
Ålder: 20 år
Gör helst: Simmar, så klart
Lyssnar helst på: Allt möjligt
Favoritfilm: Machete
Bästa tips till andra simmare: Att träna hårt och ha tålamod

Från Göteborg är det ungefär tre mil längs väg E6 till Kungsbacka. I den lilla staden hittar vi den lilla klubben, KbSS, Kungsbacka simsällskap. Detta är hemstad och hemmaklubb för Erik Persson, 20-åringen som siktar på att bli världens snabbaste på 200 meter bröstsim. Men det är inte där han, i dessa dagar, spenderar sina dagar.

Nu är vi på motsatt kust på NEC på Eriksdalsbadet. Erik Persson har varit en del av elitsatsningen sedan i september 2013. Det hela började med ett samtal från simförbundets sportchef Henrik under förra våren, sedan hann Erik med att ta studenten och ha lite sommarlov innan flyttlasset gick. Framgångarna lät inte vänta på sig: på 200 bröstsim, Eriks paradgren, putsade han bara månader senare under SM sitt personbästa med fem sekunder. 2:07,07, på kortbana. Världsrekordet ligger cirka sju sekunder bort. Och det är dit Erik ska.

I Bromma strax utanför Stockholm, mitt bland stora dyra villor och välordnade trädgårdar, bor Erik. I en hyrd del av ett större hus, som hemmaklubben hjälpte honom att fixa, börjar dagarna runt klockan sex på morgonen. Knappa halvtimmen efter frukost och en snabb promenad till tunnelbanan knallar Erik in på Eriksdalsbadet i stadsdelen Södermalm. Han är först på plats.

Bredvid en av bassängerna inne på badet ligger en länga med rum, samtliga med nerdragna träpersienner för de fönster som vetter ut mot bassängen. Ett av dessa används av simmarna på NEC, Nationellt Elitcentra. Det är hit han kommer varje morgon, Erik Persson, först av alla. Hänger in sina saker i skåpet, byter om och kollar en stund på Nyhetsmorgon, äter eventuellt en andra frukost. Undan för undan fylls rummet – Sarah Sjöström, Michelle Coleman, Mattias Carlsson med flera. En efter en, aningen morgontrötta. Det är dags att göra sig redo för dagens första pass – flera stycken till och med, det går nästan i ett under förmiddagarna. Uppvärmningen startar klockan 08.00 och en halvtimme senare är det dags att hoppa i vattnet. Sedan är det simning fram till halv elva följt av en kvarts paus innan simhoppsfys eller gymträning tar vid. Sedan är det lunch och lite tid att vila innan allt drar igång igen klockan 15.

Det är under dagens lugna stund vi ses, simsiestan. Lunchen är uppäten och Erik står i dörren till NEC-simmarnas lilla krypin och välkomnar mig och fotografen. Han har skyndat sig tillbaka efter lunchen, tillbaka till rummet där han alltid börjar planera sin dag. En liten soffa samt några fåtöljer utgör möblemanget, som är centrerat runt en TV och ett Playstation – allt en trött simmare behöver för att vila upp sig.

Vilka är dina tävlingsplaner just nu, Erik?
– Att kvala till långbane-EM är säsongsmålet, men det stora målet är OS i Rio 2016. Det är det största man kan göra som idrottare, säger han med bestämd blick.

– Simon, Michelle, Sarah och Jennie har ju varit där, så jag har hört en hel del om det. Och jag ska dit.
Även om målet är att komma med 2016 ligger huvudsatsningen egentligen ytterligare fyra år fram – år 2020, OS i Tokyo. Då ska all den hårda träningen ha nått sin topp och ”det är ju kul att åka till Japan också”, som Erik avspänt uttrycker det.

Hur lyckas du planera så långsiktigt?
– Delmålen gör det greppbart, att ha ett mål att fokusera på varje säsong är viktigt. Dessa leder sedan fram till de större tävlingarna.
Vi blir avbrutna av att Michelle Coleman kommer in i rummet. Hon är trött och vill försöka sova en stund innan eftermiddagens pass. Vi går ut i simhallen och upp på läktaren för att inte störa. En intervju är svårt att kombinera med en eftermiddagslur. När Erik får tid mellan passen brukar han plugga – även om simning just nu går först hinner han med en distanskurs på Malmö Högskola: Sport, konsumtion och kultur.

Vi fastnar en stund i en diskussion runt andra sporter – Erik har hunnit testa det mesta. Samtidigt stod det av enklast möjliga anledning klart att han skulle välja just simningen, säger han: ”Det var ju det jag fick bäst resultat i”.

Vilket är ditt livs, så här långt, bästa lopp?
– 200 meter bröstsim i november 2013.
Svaret kommer direkt och Erik fortsätter:
– Det var på SM i Göteborg, min hemstad. Tiden, ja den som vi snackade om tidigare på 2:07,07, det var då. Det blev dessutom svenskt rekord, mitt första!

Han ler när han säger det sista, men det är tydligt att han menar allvar. Det kommer bli fler svenska rekord för signerade Erik Persson. Bland annat.

Vem vill du helst ha på banan bredvid dig i en OS-final?
– Dániel Gyurta från Ungern.

Svaret kommer direkt, tveklöst. Erik får den där bestämda blicken igen.
– Det är han som har världsrekordet på 200 meter bröstsim i kortbana och att simma på banan bredvid honom i en final skulle vara häftigt.

Dániel Gyurtas värdsrekord på 200 meter bröstsim på kortbana satte han den 13 december 2009. Tiden lyder 2:00,67 och har alltså stått sig i drygt fyra år. Men Erik Persson har inte bråttom och nu har det blivit dags för eftermiddagspasset. Träning, delmål och mål. En sak i taget. Sju sekunder är inte lång tid, inte alls faktiskt.

Text: Tomas Borgå
Bild: Petrus Iggström & Bildbyrån

×

Kommentering är stängd.