Öppet Vatten-veteranen Anton Björck Teuscher tar simningen både med en klackspark och på fullaste allvar.

En ung veteran

Öppet Vatten-veteranen Anton Björck Teuscher tar simningen både med en klackspark och på fullaste allvar.

Träningstips!

Så tränar du för Öppet Vatten:

Nybörjaren: Träna några gånger i våtdräkt innan det är dags för tävling, så att du vänjer dig vid dräkten. Att öva på navigering utomhus kan vara en stor fördel om man inte kan simma i en klunga med många andra simmare.

Har du möjlighet är det bra att öva på att simma i klunga med andra simmare, annars kan det bli lite panikartat när det väl är tävling.

Den med mer vana: För att bli en snabbare och uthålligare simmare är det bra att köra intervallpass i bassäng. Där vet du vet exakt hur långt du simmar och har även tillgång till klocka för att mäta tider och hålla starttider.

Med sina 23 år på nacken kallar han sig gammal, i simtermer mätt. Men så har han också simmat Öppet Vatten sedan barnsben. Han började redan som 4-åring och har kört minst fem pass i veckan sedan 12-årsåldern.

Första loppet i Öppet Vatten var 1000 meter på Vansbrosimningen. Då var Anton bara 11 år.

– Det var en spontangrej, pappa tyckte att det var kul.   Vi bokade campingen bara någon vecka innan. Det gick att göra det på den tiden, säger han.

Han hade ingen våtdräkt utan simmade bara i badbyxor. Kall och blåfrusen.

– Jag hade ingen koll alls. Efter loppet klev jag upp ur vattnet och var blå om händer, läppar och knän. Men jag älskade det, och gjorde om det igen året därpå.

Med våtdräkt denna gång.

Det är en glad och väldigt avslappnad Anton som berättar om sin passion. Jag undrar vad det är som gör att just han är bäst i Sverige idag.

– Jag tror att det har med erfarenhet att göra. Idag lägger jag inte så mycket simtid som jag borde, men det funkar för mig ändå när det gäller. Jag tror att mycket grundarbete läggs när man är yngre. Jag har ju kört minst fem pass i veckan i typ tio år.

Erfarenheten gör nog sitt, men Anton har också en mentalitet och ett driv som bara en vinnare har. Det blir tydligt under vårt samtal.

– Förra året körde jag en Europacuptävling i Danmark och brände mig sjukt mycket på brännmaneter. Det är det enda jag kommer ihåg från de tävlingarna. Jag var trött, uttorkad och hade bränt mig på hela kroppen. Till slut fick jag som spasmiska ryckningar. Nervsystemet blev påverkat, säger han och tillägger:

– Men det gick ju över. Jag hade lätt gjort det om det igen. Jag simmade på precis över två timmar, det var ett riktigt bra 10 000 meterslopp.

Så pratar en vinnare. Långdistans är hans favorit, han gillar när läpparna blir blåa och solen bländar honom. Det är då drivet kickar in. Drivet att genomföra och göra det bäst av alla.

Att låta drivet stå i centrum och ge allt har även präglat hans träningar. När andra tog det lugnt på träningspassen gav Anton alltid hundra procent. Han ville utmana de som var bättre än honom. Prestera och pusha sin utveckling framåt.

– Ska man göra nåt kan man ju lika bra göra det så bra man kan. I alla fall för min egen skull och för att se hur långt jag kan gå.

Han har egentligen aldrig haft några tydliga mål utan tar det lite som det kommer. Det blir kanske ett VM eller ett NM. Den här ”vi får se vad som händer”-sidan hos honom rimmar egentligen dåligt med prestationsjagaren, men det har funkat. Riktigt bra. På Nordiska Mästerskapen, till exempel, så var planen egentligen bara att göra sitt bästa.

– Det var inte förrän på själva målrakan, när jag och Peter Mandrup Madsen hamnade i en spurt, som jag tänkte att ”nämen nu ska jag vinna”. Då hade vi simmat i två timmar.

Och vann gjorde han. Men en sekunds marginal.

Också i Vansbro 2015 blev det strid om guldet. För första gången någonsin slutade det i en delad seger, mellan Anton och Simon Wanna från Säffle Simsällskap.

– Ja, jag gillar visst tuffa slutspurtar, säger han med ett skratt.

Vansbrosimningen ligger honom varmt om hjärtat. Han har simmat loppet så många gånger att han inte riktigt minns hur många.

– Minst sju i alla fall, säger han efter att ha tänkt efter.

– Vansbro är verkligen kul! Det är fantastiskt att det har blivit ett så stort evenemang. Förut kunde man faktiskt ta bilen hela vägen in till målet, så sjukt. Jag tror att framgången beror på att det är väldigt bra skött och funkar som en bra publiksport också. Fler och fler simmar nog Vansbro som ett enskilt lopp numera och inte bara som en del av En Svensk Klassiker, vilket ju är ett bra betyg.

Under 2016 ska Anton ta sig Vansbrosimningen igen. Även SM och NM står på schemat. Men framtiden för Anton går annars under hans vanliga paroll: ”Vi får se vad som händer”. På frågan om en utlandssatsning blir han fundersam.

– Skulle jag fortsätta på den nivå jag befinner mig på nu, elitnivå inom Öppet Vatten i Sverige, så skulle jag nog kunna gå rätt långt. Men för att ta det steget måste jag lägga mycket mer tid och energi på både träning och tävling. Vi får se. Allt är väldigt flytande just nu, säger han och skrattar.

Text: Linda Eriksson
Bild: Bildbyrån

×

Kommentering är stängd.