Anna Lindberg sökte bättre mentalt fokus och tog hjälp. Hon lärde sig att koppla bort allt annat när det gäller. Detta är hennes historia.

Den inre Styrkan: Mentalt fokus

Anna Lindberg sökte bättre mentalt fokus och tog hjälp. Hon lärde sig att koppla bort allt annat när det gäller. Detta är hennes historia.

Tänk dig att du står på en svikt tre meter upp i luften. På läktaren sitter flera tusen åskådare och det är i princip helt tyst. Du har allas ögon på dig och vid poolkanten sitter sju domare som ska poängsätta ditt hopp. Du har en chans på dig att prestera, att göra hoppet så bra som du bara kan. I simhopp gäller det att prestera vid ett tillfälle. Marginalerna är mikroskopiska, inget utrymme för misstag. Verkar det pirrigt? Anna Lindberg, Sveriges bästa simhopperska och femfaldig olympier, befinner sig ständigt i detta scenario.
– Jag är alltid nervös. Det beror nog på att man vill prestera bra, man vill så mycket och då är det bra att ha tränat på den situationen innan den inträffar, säger Anna.
Anna har deltagit i alla Olympiska spel sedan 1996 i Atlanta. Då var hon 14 år gammal, idag är hon 30 och tycker fortfarande att tre meter är högt. Mycket av den mentala styrka som behövs i simhopp handlar om att övervinna rädslan, men precis som i alla andra sporter handlar det också om att prestera. I simhopp måste man vara felfri, missar man ett hopp har man ingen chans att göra om det.
– Man drömmer ju alltid om att få göra den perfekta serien som simhoppare, den tävling där man får göra sina hopp så bra som man kan, berättar Anna.
I en sport där marginalerna styr gäller det att vara mentalt stark. Sedan 2004, efter OS i Aten, har Anna jobbat regelbundet med mental träning. Under de senaste åren är det Ulf Karlsson som är coachen.
– Det är egentligen inga speciella metoder vi jobbar med, utan vi utgår mer efter hur jag är som person. Hur jag fungerar, vad som får mig att känna mig trygg, lugn eller harmonisk, säger Anna.

Ulf Karlsson är tränare, har varit med ett tag och hjälpt många idrottare med den mentala biten. Han förklarar att mycket av det han jobbar med är idrottarnas självbild, att de ska våga se sig själva som framgångsrika idrottsmän eller kvinnor. Han menar att många idrottare är nöjda med en femteplacering på en tävling.
– Det är ingen lögn att säga till sig själv att man är bäst i världen. Det är inte svårt att slå en strike i bowling, men att göra det tio gånger i rad, det är svårare, och det är precis det som idrottarna som är bäst i världen gör, säger Ulf sakligt.
Anna Lindberg har dryga 70 SM-guld på sitt CV som simhoppare och så många träningstimmar i ryggen att det är lönlöst att spekulera i en siffra. Hon menar att den mentala styrkan också är att orka lägga ned den träningstid som krävs och att känslan av att man inte orkar träna aldrig får vinna. Anna har även blivit hjälpt av sin mentala träning i lägen då hon varit skadad. När simhoppsträning var uteslutet nöjde hon sig inte med träning på land. Hon berättar att hon brukade blöta ned sig och ställa sig på svikten i baddräkt och se sig själv göra sina tävlingshopp i huvudet samtidigt som hon imiterade hoppens rörelser.
– Jag hittade rytmen och kunde lättare leva mig in i känslan av att hoppa.
Anna menar att ju fler sinnen du får med i visualiseringen, desto närmre kommer du den verkliga händelsen. Hon beskriver att det kändes som om hon hade gjort hoppen när hon sedan kom tillbaka efter sin skada, trots att hon inte hade hoppat.
– Man måste nog tro på det för att det ska fungera, man kan inte göra något halvhjärtat utan måste anstränga sig för att det ska fungera. Jag tror att den mentala träningen gör skillnad, säger hon bestämt.

När Anna ska göra ett hopp ifrån svikten vill hon kunna koppla bort allt runt omkring och vara helt tom. Innan hon ska hoppa har hon ett eller två nyckelord hon tänker på, ofta instruktioner eller saker som hon ska göra i sitt hopp. Det kan handla om att svinga armarna snabbt eller trycka ned svikten för att få ut maximal höjd i hoppet men i själva hoppet vill hon vara helt tom på tankar.
– Helst vill man inte tänka alls, man önskar att man kan trycka på autopilot och allt sitter i ryggmärgen. Den mentala styrkan är att inte tänka egentligen, det låter kanske konstigt men så är det. Under ett hopp kan det dyka upp tankar men då har man tappat fokus, man vill vara tom under hela hoppet.
Att lyckas vara tom är svårt men även det handlar för Anna om att känna att hon har förberett sig på bästa sätt så att hon kan få känslan av att ”bara göra”.
Då har den mentala träningen lyckats.

Text: Sofia Kuylser & Tomas Borgå
Foto: Bildbyrån & Petrus Iggström

×

Kommentering är stängd.