Tio år har gått sedan före detta landslagssimmaren Jonas Persson ställde sig på amerikansk mark för första gången. Nu är han sprintcoach vid väl ansedda University of Utah. Om du drömmer om att se USA genom simglasögonen ska du läsa extra noga.

Coach Persson

Tio år har gått sedan före detta landslagssimmaren Jonas Persson ställde sig på amerikansk mark för första gången. Nu är han sprintcoach vid väl ansedda University of Utah. Om du drömmer om att se USA genom simglasögonen ska du läsa extra noga.

Kort om Jonas

Vem: Jonas Persson, 31 år.
Var: Bor i Salt Lake City i Utah, västra USA. Tidigare bas var Malmö kappsimningsklubb.
Gör: Head sprint coach på University of Utah, har 35 tjejer och 35 killar i laget. På hans CV finns kandidatexamen i marknadsföring och internationellt företagande, magisterexamen i ekonomi och sports management.
Meriter i urval: Frisimmare som deltagit i långbane-EM 2006 och 2008, VM 2005 och OS 2008. Guld i lagkapp från EM 2008.

Klockan är elva i Salt Lake City, Jonas Persson har redan hunnit ha morgonträning med 20 simtalanger vid University of Utah. Resten av förmiddagen har tillbringats med att skriva nya träningspass, briefa föräldrar, scouta talanger och mejla simmare över hela världen.
Jonas Perssons titel är head sprint coach, därmed sållar han sig till en exklusiv skara svenskar som drillar simmare på hög nivå i USA. Han tillbringar totalt fem, sex timmar per dag i simhallen, i laget ingår 35 tjejer och 35 killar. Imorgon väntar en sex timmars bilkörning ner till Las Vegas, där ambitionen är att University of Utah ska dominera tabellernas topp framför de konkurrerande universiteten.

Coach Persson har en gedigen simkarriär bakom sig: han har stått på en EM-pall med lagkamraterna och sett blågul flagga hissas till Du gamla du fria. Han har också rutin från OS i Peking, där han landade på en trettonde plats i 100 meter fritt. Tre år har gått sedan han lade simningen på hyllan för gott, axeln strulade med inflammationer och ärrbildningar – operation kändes inte intressant. Vad som lockade desto mer var att göra karriär på andra sidan Atlanten.
– Jag har alltid gillat USA! Vi hade tio, tolv personer från klubben i Malmö som simmade på college. Jag visste snabbt att jag ville simma lagkapp och lockades av den tighta lagkänslan och den amerikanska kulturen. Dessutom ville jag studera på hög nivå och satsa hundra procent på simningen, något som är jättesvårt i Sverige. År 2004 började jag simma vid University of Arizona, säger Jonas Persson.

På vilket sätt förbättrades din simning?
– Här blir man starkare i huvudet, jag fick gå in tävla och träna med simmare som vunnit OS. De är bättre och snabbare, vilket gör att du får träna hårdare både fysiskt och psykiskt.

Hur skiljer sig simningen?
– Först och främst tränar vi på 25 yards, vilket är cirka 22 meter. Sedan är du mer uppskattad och beundrad som idrottsman i staterna, det är ingen som tycker du är konstig som tränar 25 till 30 timmar i veckan – samhälle och företag backar upp dig. Både Sverige och USA är lika på så vis att barn skolas i simkunnighet, men här i USA är tävlingsinriktningen extrem och utslagningen börjar tidigt.

Hur hamnade du på University of Utah?
– Jag sökte säkert 20, 30 jobb innan jag fick denna tjänst. Chefen litar på att jag gör mitt jobb och sedan jag anställdes har universitetet fått hit bättre simmare. En av de största grejerna jag gjort är att anställda Deniz Hekmati från Göteborg, som har alla kvalifikationer för att lära ut styrketräning för simmare. Det är väldigt sällsynt att ha en styrketränare bara for simlaget i collegesimning.

Hur står sig skolan i konkurrensen?
– Universitetet har alltid varit stark på den akademiska delen, nu har simlaget blivit rejält vässat. Just nu är vi i en av de bästa så kallade conferences, där delstaternas universitet tävlar mot varandra. Det finns mer pengar och bättre konkurrens, exempelvis har vi OS-guldmedaljörerna och världsrekordhållarna Missy Franklin och Katie Ledecky på samma konferens.

Vilken skola ska man sikta på?
– En simmare som är jätteduktig i Sverige ska satsa på topp fem-konferenserna. Ju bättre universitet, desto mer pengar. Det är inte ovanligt med en budget på 100 miljoner dollar för den atletiska biten på ett universitet.

Kommer vi se dig göra comeback inom masters?
– Haha! Efter 20 års simning blir man lite less. Visst kan jag hoppa ner i bassängen då och då, men det är frustrerande att jag inte kan simma på samma nivå som tidigare. Det är häftigt med simmarna som fortsätter, såsom Lars Frölander och Stefan Nystrand. Jag är inte en av dem, mitt fokus ligger på att vara coach. Jag vill bli huvudtränare, om det blir här i Utah eller någon annan stans vet jag inte – det kan ta ett år eller tio år. En tanke finns också på att åka tillbaka till Sverige och jobba på ett klubblag eller på Svenska Simförbundet.

Text: Josefin Strang
Foto: Svenska simförbundet, bildbyrån

×

Kommentering är stängd.