Det har gått dryga året sedan Anna Lindberg-Steen valde att lägga baddräkten på hyllan. Sedan dess har tomrummet efter Sveriges bästa simhopperska fyllts av andra. En av dem är 24-åriga Daniella Nero – och det finns fler som är på gång!

Arvet efter Anna

Det har gått dryga året sedan Anna Lindberg-Steen valde att lägga baddräkten på hyllan. Sedan dess har tomrummet efter Sveriges bästa simhopperska fyllts av andra. En av dem är 24-åriga Daniella Nero – och det finns fler som är på gång!

Kort om Daniella

Namn: Daniella Nero.
Ålder: 24.
Bor: Stockholm, men kommer från Jönköping.
Gör: Simhoppar ska börja plugga till våren förhoppningsvis läkare eller sjukgymnast.
Favorithopp: 305c på 1m.
Hathopp: Det är olika från dag till dag, har inget speciellt.
Bästa tävlingsminne: VM i somras, hela upplevelsen.
Simhoppsdröm: Drömmen är att delta på ett OS eller VM final igen.
Detta visste du inte om Daniella: Hon samlar alla sina medaljer i en guldfiskskål som för tillfället börjar bli för full: ”Jag kanske får ta och skaffa ett akvarium istället”.

Daniella hade spenderat drygt fyra år på Hawaii, där hon kombinerade träning med studier, innan hon hittade hem till Sverige igen för runt ett år sedan. Det var också under vinter-SM samma år som hon plockade sitt första SM-guld.
– SM var det största målet för vinterhalvåret, jag ville komma hem och visa att träningen på Hawaii hade gett resultat. Jag var osäker på om jag skulle kunna fortsätta simhoppa på elitnivå när jag kom hem, därför ville jag verkligen satsa, ifall det var mitt sista år som simhoppare, berättar Daniella.
SM blev vändpunkten. Ett guld på en meter och ett silver på tre meter, samt massor av positiv respons, bidrog till att Daniella senare blev uttagen till VM i Barcelona, där hon tog sig till final på enmeterssvikten. Även om Daniella är en av de äldsta simhopparna på landslagsnivå så känner hon inte att hon har kraven på sig att axla Anna Lindberg-Steens mantel.
– Det är klart att jag tänker att jag är en förebild för andra, men jag känner ändå att jag har samma roll som jag har haft förut, säger Daniella
Tar du över Annas roll i landslaget?
– Haha, nej alltså när det gäller uttagningar så är vi ett gäng som har tävlat tillsammans ganska länge.
– Det är alltid lite fight om platserna och det är aldrig givet vem som blir uttagen. Trots att vi inte är så många inom simhoppningen så är vi ändå på samma nivå, man får alltid kämpa för sin plats, förklarar Daniella lugnt.
Anna Lindberg-Steen är inte lägre frontfigur för svensk simhoppning, men är fortfarande kvar inom idrotten som tränare och fungerar, enligt henne själv, som vägledare för simhopparna på landslagsnivå.
– Jag har hand om träningshelgerna för de simhoppare som ingår i vad vi kallar elitgruppen. Jag hjälper till med bland annat tävlingsplaneringar och träningsprogram och försöker bidra med min erfarenhet kring träning på elitnivå, berättar Anna.
Sedan du slutade, hur har den svenska simhoppningen på internationell och nationell nivå fyllts på med hoppare?
– Jo men det finns många på gång, som det ser ut idag så går mästerskap som exempelvis EM, VM, JEM och JVM att täcka upp med hoppare.
Däremot tror jag att det är smart att tänka lite mer långsiktigt vad gäller OS. Jesper Tolvers kvalade ju redan till London på 10 meter, men då sa SOK nej. Det handlar ju inte bara om att kvala internationellt eftersom man ska bli uttagen av SOK också, då måste man uppfylla deras krav, säger Anna.
Vägen till OS i Rio 2016 är inte spikrak?
– Jag menar inte att det är omöjligt, det finns alla möjligheter att kvala internationellt men samtidigt så är det mycket som ska klaffa. Jag hoppas så klart att vi har en eller två representerade till 2016, det är viktigt och betyder mycket för svensk simhoppning, men jobbar vi på som vi gör nu så ser det definitivt bra ut inför Tokyo 2020, berättar Anna.
Vad krävs för att svensk simhoppning ska vara konkurrenskraftig internationellt?
– Jag tror att det handlar om att vara konsekvent och inte lämna något åt slumpen. Det finns massor av potential för svensk simhoppning så länge som vi inte slarvar med noggrannheten. För att ta ett enkelt exempel så kan man inte sträcka på vristerna på träning varannan dag, det krävs att man gör jobbet varje dag, menar Anna
Du hoppade simhopp på elitnivå i drygt 15 år, hur ser framtiden ut för våra simhoppare?
– Simhopp är ganska slitsamt för kroppen, att vara vältränad blir viktigt om man vill hålla länge. Lägger man en grund och bygger upp kroppen tidigt kan man göra valet att hålla på länge om man vet att kroppen håller, säger Anna och tillägger:
– Dessutom finns det ingenting som säger att man inte kan prestera på elitnivå bara för att man blir äldre. Deltagarna på VM i Barcelona var allt mellan 15 och 30 år, en intressant åldersspridning, konstaterar Anna lugnt.
Lyssnar man till Lindberg ser framtiden ljus ut för svensk simhoppning. Daniella Nero, som efter framgångarna senaste året, har inga planer på att sluta hoppa än. Hon ska börja plugga till våren och har precis blivit antagen till Sport Campus Sweden, ett riktat stöd som möjliggör högskolestudier i kombination med elitidrott.
– Det här året har fått mig att inse min kapacitet och nu när jag har alla förutsättningar att fortsätta med simhoppningen, ser jag inget slut på det än så länge. Den där tanken jag hade om att det kanske var mitt sista år, den är borta nu, skrattar Daniella.

Text: Sofia Kuylser
Foto: Bildbyrån

×

Kommentering är stängd.