Ulrika Sandmark & Ulrika Knape-Lindberg är två av namnen bakom landslagens framgångar inom simidrotten. Tillsammans har de sammanlagt 57 års erfarenhet av coachning.

2 x Ulrika

Ulrika Sandmark & Ulrika Knape-Lindberg är två av namnen bakom landslagens framgångar inom simidrotten. Tillsammans har de sammanlagt 57 års erfarenhet av coachning.

Ulrika Sandmark

Namn: Ulrika Sandmark
Bor: Bromma.
Gör: Jobbar halvtid på Arlandagymnasiet som lärare i idrottsteori och som idrottssamordnare, andra halvtiden är hon förbundskapten i simning.
Kuriosa: Som aktiv simmare var hon vass på långdistans, med rutin från EM plus ett distriktsrekord i Stockholm från 1983 på 1500 meter frisim som står sig än idag. En annan fjäder i hatten är hennes överlägsna vinst i Riddarfjärdssimningen.
Därför simning: ”Simning är min sport. Ur ett större perspektiv är simning och simkunnighet viktigt för att rädda sitt eget och andras liv.”

 

Ulrika Knape-Lindberg

Namn: Ulrika Knape-Lindberg
Bor: Karlskoga.
Gör: Sportchef och förbundskapten i simhopp, utbildad idrottslärare vid GIH.
Kuriosa: Hennes relation med simhopp firar 50-årsjubileum i september. Hon vet hur det känns att landa platt på ryggen från tio meter. Är också gammal simmare, har elva guld i Sum-Sim samt ett silver från SM på 200 meter fjäril. Var tvåa på Västsvenska mästerskapen i segling i Jolly Scott-klassen.
Därför simhopp: ”Idrotten fostrar, barnen får lära sig att ta ett eget ansvar, de får utlopp för sina känslor och utvecklas fysiskt. Min filosofi är att livet handlar om att våga anta nya utmaningar.”

Platsen är EM i danska Herning. 27-åriga Simon Sjödin får äntligen kliva upp på en internationell mästerskapspall och ta emot en silvermedalj för sin prestation på 200 meter medley. Förbundskaptenen Ulrika Sandmark applåderar medan hon gråter glädjetårar.
– Jag var ansvarig när Simon inte blev uttagen till EJM 2004, han blev jätteledsen. Jag var också med i samtalen inför OS som han missade, då blev han förkrossad. Men Simon har alltid lyft sig och medaljen i Herning var fantastisk, då gråter man, säger Ulrika Sandmark.

Förra OS-truppen innehöll tio damer och två herrar, Simon Sjödin är förebild och riktmärke för kommande herrsatsningar. Ulrika Sandmark spår god effekt i de nya testverktygen för simning, som konkret mäter utveckling. På hennes önskelista för simsporten står följande: Anläggningarna måste förbättras, för många klubbar lider av att lokalerna har dålig luft och håller på att falla sönder. Sedan bör Skolverket och Svenska Simförbundet utveckla samarbetet ytterligare för att kunna erbjuda träning på skoltid för gymnasieelever. Detta för att de ska kunna träna oftare på humana tider, men ändå kunna prestera bra i skolan. Dessutom måste sporten ta ett ansvar för livet efter tävlingskarriären, kanske erbjuda ett jobb eller en traineeplats i samarbete med näringsliv eller sponsorer, sammanfattar Ulrika Sandmark.

För att säkra återväxten på tränarfronten ska simklubben identifiera simmarna som hamnar utanför elitbubblan.
– Det är bäst att hitta någon som redan har hjärtat i verksamheten. När du ser en simmare och tänker ”tävlingskarriären kommer inte längre, men det här är en otroligt bra person”, då ska du slussa in personen i verksamheten som ung ledare med successivt ökat ansvar, säger Ulrika Sandmark.

Precis så började Sandmark sin karriär som tränare. Året var 1984 och platsen var Spårvägen Sim och nu, 30 år senare, har hon erfarenhet från simskola till elit. Hon har alltid haft passion för undervisning och är utbildad lärare. Hennes ledarstil kan beskrivas med tre ord: inkluderande, pedagogisk och välplanerad.
– Jag har svårt för favorisering och är bra på att se personerna som gör sitt jobb. Jag är också en person som du lyssnar på. Jag gillar att skapa team av individer, alla behöver inte göra likadant eftersom det är en individuell idrott, men vi behöver agera som ett team. Ibland kan man fundera, hur ska jag få en nästan vuxen människa att ta ansvar för sin kost? Visst kan jag känna mig tjatig – men det är också coachning, säger Ulrika Sandmark.

Jobbet som förbundskapten kom till Ulrika Sandmark cirka två månader innan OS i London. Hon tog över ett landslag som saknade harmoni och kreddar sportchefen Henrik Forsberg för gott samarbete.
– Tidigare fanns bara fokus på simträningen men ingen riktning. Vi fångade upp två saker runtikring träningen: tydlighet med information, vilket saknades. Aktiviteter utanför bassängen är viktigt, även om det låter banalt. Att göra saker som inte har med idrotten att göra skapar harmoni och trygghet, du känner att du har ett värde utanför bassängen, säger Ulrika Sandmark.

Ulrika Knape-Lindberg har två guldögonblick som håller gnistan uppe efter 50 år i simhopp.
– Det mest fantastiska ögonblicket är när barn och ungdomar kommer upp ur vattnet efter att ha vågat testa ett nytt hopp och klarat detta. Glädjen i ögonen är fantastisk. Det andra ögonblicket är när du följt någon som tränat, tränat och tränat och sedan lyckats spika ett hopp vid ett speciellt tillfälle, säger hon.

Ulrika Knape-Lindberg avslutade tävlingskarriären 1976 med tre OS-medaljer, året därpå började hon coacha andra. Nu, med handen på hjärtat, medger Ulrika att tränarkarriären har varit en krokig väg.
– Jag vet inte om jag hade några särskilda ledaregenskaper vid den tiden… Jag kan skratta åt hur jag var som lärare och tränare då, många gånger har jag tänkt ”ojojoj Ulrika, hur kunde du göra så”.

Drömmarna om att bli idrottslärare fanns sedan barnsben och Ulrika var bara 22 år gammal när hon tog examen från GIH. Idag kan Ulrika Knape-Lindbergs ledarstil beskrivas som strukturerad, engagerad och envis. En av sakerna som hon har lärt sig som coach är att det finns många vägar till målet, men hård träning är en viktig del av ett stort livspussel.
– Titta på simhopparna i världen. Alla har tagit olika vägar. De har olika fysiska, mentala och genetiska förutsättningar som ska tas hänsyn till. I en relation mellan aktiv och coach är det viktigt att ha en öppen och god dialog. En annan lärdom är att du måste ha en stark tro på det du gör, att lyssna på alla gör bara att du blir vilsen. Det blåser på toppen i alla sammanhang. Det är superviktigt att ha en mentor som kan ge konstruktiv feedback och agera bollplank. Coachrollen är svår och kan kännas svajig ibland, säger Ulrika Knape-Lindberg.

När Knape-Lindberg tittar in i spåkulan oroas hon av risken för att tappa simidrottens ideella krafter. På önskelistan vill hon se att tränarjobbet får högre status; mer utbildning är nyckeln. Det ska finnas resurser att ta hand om alla barn inom svensk simhopp, för att möjliggöra att varje individ utvecklas i sin egen takt. Till detta krävs det duktiga och kunniga tränare.

Simsportens problem med anläggningar är också påtaglig inom simhopp: endast två svenska anläggningar kan arrangera ett fullvärdigt SM. Samarbetet mellan skola och sport behöver utvecklas även inom simhopp. På högstadienivå finns mycket att jobba med och Ulrika Knape-Lindberg nämner Malmö som en föregångare gällande träning på skoltid för högstadieelever.
– Idrottarna ska kunna vara aktiva längre men ändå kunna leva normalt. I USA finns redan system för att träna på skoltid och få stipendium, något vi måste jobba mer med inom svensk idrott. Sport Campus Sweden är definitivt något på spåren, avslutar Ulrika Knape-Lindberg.

Text: Josefin Strang
Bild: Petrus Iggström

×

Kommentering är stängd.